Efter vår lilla tupplur på hostellet insåg vi hur hungriga vi var (igen) och försökte skynda oss till ett supermarket i närheten som låg under marken för att handla mat till picknicken. Väl där spenderade vi ganska mycket tid (och lite pengar) men var iallafall nöjda med det vi fick ihop. Nu såg vi fram emot att sätta oss ner på gräset i en park o bara äta. Samtidigt såg vi att alla vi mötte hade blött hår och blöta kläder, konstigt tänkte vi - det är ju soligt ute. Det var det ju inte, utan det totalt spöregnade. Men hungern gjorde oss desperata så vi satte oss ner där under jorden på en stentrappa bland små fimpar o underjordiska duvor med rabies och började duka upp maten. Snabbt kom en kvinna fram till oss och började prata ryska, vi sa att vi inte förstår dig och hon sa på engelska att det fanns bord o stolar innanför dörrarna (utan duvor och fimpar). Vi skrattade, sa tack och sprang dit för att äta.
Senare lyckades vi iallafall komma iväg till röda torget och Vasilijkatedralen. Hela torget var ju dock täckt av uppbyggda scener och publikplatser så vi såg ju tyvärr inte speciellt mycket av själva torget. Vet inte om det kanske var någon festival eller så då det var en liten hästshow där mitt i och små marknadsstånd med allt från handgjorda smycken och blomsterkransar till gråa inplastade pepparkakor tjocka som en Harry Potter bok. Hur som helst så fick vi till några riktiga turistbilder framför katedralen när vi bredde ut armarna för att trycka ut allt folk i kanterna så vi kunde ta våra hoppbilder. Det var värt några arga blickar, vi får ju ändå onda ögat på oss vart vi än går så det har man vant sig vid.
Vi försökte komma in i katedralen men entrévakten pekade att vi skulle gå runt hörnet, så då gjorde vi det. Sen gick vi runt ett hörn till och sen några till tills vi hade gått runt ett varv utan att hitta någon väg in. Då förstod vi att hon hade pekat på den lilla luckan bredvid entrén som sålde biljetter, så efter en stund gick vi tillbaka o köpte biljetter så vi fick komma in. Lika fint innanför som utanpå men inte lika pampigt.
Vi bestämde oss sedan för att gå och dricka kaffe o te på ett litet hippt café där vi fastnade i ungefär 2 timmar. Sen var det plötsligt mörkt ute och vi började gå hemåt. På vägen gick vi in i vad vi först trodde var ett vanligt, lite finare kanske, köpcenter. Det visade sig var där alla rikemansfolk hängde och där gick vi med äckligt hår och kläder som tydligt sa "vi är inte härifrån". Ni kan ju tänka er blickarna vi fick där när vi lite casual gick in på Louis Vuitton och vandrade runt bland överprisade (fula) pälsjackor och rosa glittrande väskor. Det var den enda affären vi gick in i. Istället gick vi runt utanför butiker (vi fick nog med blickar bara på det sättet som sa ungefär "snälla kom inte in här") och så åt vi vår prinsesschoklad, stolta över att inte vara en av de som betalar 50k för en obekväm sko med alldeles för hög klack.
För att slippa stressa imorgon tog vi en tredje tur till vårt nya supermarket för att inhandla vatten och alkohol till tågresan. Vi tog ett gemensamt beslut att inte köpa någon vodka (trots uppmaningarna om att det är så man skaffar vänner) så det fick bli lite vin istället. Väl framme vid kassan hittade vi en liten liten flaska med något som hette "Sobering Drink", det tyckte vi lät spännande så vi la den på bandet också. När kassörskan som inte kunde ett enda ord engelska hade slagit in varorna och lagt ner vinet i påsen så gav hon den lilla flaskan som skulle hjälpa oss mot bakfyllan till Kattis och log menande. Vi bröt ihop i skratt och det gjorde även den söta lilla tanten i kassan. Så stod vi där och skrattade till köpet gått igenom, hon sa något på ryska och vi fortsatte skratta o le.
Nu ska vi strax gå och sova, imorgon är det äntligen dags att åka iväg. Våra tågbiljetter som skulle levereras till vårt hostel har ännu inte kommit, men det är ju ändå 15 timmar kvar tills tåget lämnar stationen så cross your fingers att vi kommer iväg allihopa! Jag kommer skriva när möjligheten finns, puss o kram på några dagar.
