1 Läs mer >>
Jag har precis täckt nästan hela mig med myggmedel och hoppas att folk inte ska rygga tillbaks vid middagen pga luktar så mycket av det. Vi är nu på andra ön (av fyra) bland paradiset som är Yasawa öarna. Det måste vara bland det finaste stället på jorden. Vart man än tittar så är det som att se ett vykort, helt klara turkosa vatten, palmer och hängmattor överallt. Semestern är maxad.

Vi började resan mot öarna för två dagar sedan med att åka kl 07:15 från hostlet i en buss som tydligt visade att det var en buss full av turister. Den var stor, modern och luftkonditionerad till skillnad från alla andra bussar som finns i Nadi. Det tog kanske 30 minuter att komma fram till hamnen och där fick vi checka in och lämna av våra väskor. Kort senare klev vi på den stora gula katamaranen tillsammans med en massa andra turister och öbor. Vi skulle till en av öarna längst bort så turen dit tog 4,5 timmar. Vi var väl förberedda med åksjuketabletter och somnade nästan direkt när vi satt oss ner. Jag vaknade ganska snart då det var så extremt obekvämt och sjukt kallt inne där alla platser fanns. Så på nåt sätt slingrade jag mig ut och satte mig på däck istället där det blåste väldigt mycket vilket gjorde det ännu kallare. Väldiga problem hade jag som ni kanske märker. Jag köpte te och försökte krama mig själv för att få tillbaka värmen istället. Så var vi tillslut framme vid vårt stopp. Små motorbåtar åkte fram till den stora båten för att lasta över bagage och passagerare till dom. Dessa båtar åkte sedan med oss till det "resort" vi skulle det. Vårt hette Nabua Lodge, tror jag. Så vi åkte iväg där i kanske 10-15 minuter innan de stoppade båten och så gick vi sista biten till där vi skulle bo. Vi var ett gäng på kanske 12 pers som tog oss fram där över vattnet och blev hälsade av 3 glada ur personalen som skrek "BULA" (greetings). Vi skrek tillbaka och fick sedan sätta oss ner för sen lunch. Det var ju inte en jättegod första måltid. De hade lagt upp maten på tallrikar när den var varm (vilket var ca 30 minuter innan) och det resulterade i kalla pommes och kycklingvingar som såg otäcka ut. Jag vågade inte äta köttet men åt pommes för jag var så hungrig efter 4 bitar vattenmelon till frukost. Sen höll vi på att dö av trötthet så vi gick alla o sov i hängmattorna tills det började regna. Då flyttade vi in till sängarna och däckade där tills det var dags för middag. På de flesta öar här så har de en trumma de slår på för att kalla folk till middag eller om det är någon aktivitet på gång. Så vi följer lydigt trumman varje gång den slår. 

Middagen var så mycket bättre än lunchen. Den serverades på ett stort fat var med ett berg av ris och kött, någon grönsaksröra, en sås/soppa, kålsallad och vattenmelon. Så gott att äta riktigt mat på första gången på länge. Vi åt så mycket vi orkade men fick kramp i magen efteråt då vi inte är vana vid att äta så mycket. Sen blev vi i princip tvingade att vara med och dansa "bula dance" vilket var en dans de gjorde där, lite som en fiji-version av macarena var den. Vi gjorde den halvsovandes och blev andfådda då ingen av oss riktigt har tränat på länge. Sen trodde vi att det var slut men nej nej, nu var det tävling i dansstopp. Vi blev irriterade då vi verkligen dansade mycket (och bra) samtidigt som resten bara stod o vajade. Sen åkte vi självklart ut och fick sitta o titta på när de vajande (fuskande) tråkiga vann. Men Kattis tog revansch i nästa tävling och vann en cider (!!). Efter den fick vi äntligen gå och lägga oss igen och sov så gott så gott.

Nästa morgon vaknade vi vid halv åtta, trumman slog kl 8 och vi gick för att äta frukost. Frukt, cornflakes, munkar och små fyrkantiga bröd fick vi. Direkt efter la vi oss under den klarblåa himlen och låg där hela dagen. Självklart med paus när trumman slog för lunch. Så läste vi lite i hängmattorna och duschade kalldusch tills det trummades igen för middag. Då var det "Fiji night" vilket innebar att de hade lagat maten under marken på varma stenar. Det smakade helt okej men köttet var fortfarande otäckt. Även denna kväll uppmuntrades vi till att dansa bula dance vilket vi gjorde innan vi smög iväg för att sova.

Idag anlände vi alltså till vår andra ö och ett resort som kallas "White Sandy Beach". Helt familjeägt och vi blev välkomnade med sång av barn och vuxna som slutade med "BULA!!". Här bor vi själva i en liten bungalow med läskig dusch och massa myror. Havet ligger 15 meter från vår dörr och hängmattorna finns i palmerna som hänger ner utmed stranden. Som sagt, vi är i paradiset. Om mindre än tre veckor är vi hemma igen och även om vi längtar lite så njuter vi fullt ut av denna semester. 

FIJI!

0 Läs mer >>
Tredje dagen på Fiji och vi har redan varit med om massa roliga saker. Först och främst är vi glada över att få komma tillbaka till värmen (och med värme menar jag hetta som betyder 35-36 grader). Bara att få se palmer när vi landade gjorde mig överlycklig. 
 
Efter natten på flygplatsen vaknade vi alla upp lite halvsnea (som sagt). Trots de obekväma omständigheterna så lyckades vi alla ändå somna och sova ganska många timmar (efter att ha vaknat 6-8 gånger under natten). Jag och Evelina köpte kaffe det första vi gjorde innan vi högg in på äpplet o riskakorna till frukost. Så gick vi och checkade in i lugn o ro, hamnade innanför security där det för en gångs skull var Kattis som stoppades INTE JAG. Det fanns inget wi-fi så vi blev lite arga innan vi kom ihåg att vi måste köpa lunch, och då blev vi direkt på bättre humör eftersom maten inte skulle vara tonfisk. Evelina och jag åt sushi för första gången på evigheter (och för våra sista dollars) och Kattis åt sallad. Sen väl på planet serverades en till lunch som vi inte hade en aning om, men det behövde vi efter NZ så vi åt det vi fick. 
 
Bara 3-4 timmar senare landade vi i Nadi och värmen slog emot oss när vi gick av planet (så som kylan kommer slå emot oss när vi landar i Sverige)(om 20 dagar!?!?!?). Det var en väldigt liten flygplats så det var inte så svårt att hitta vart vi skulle. Svårare var det att hitta vår skjuts till hostlet eftersom det stod en 8-10 pers vid utgången med skyltar och skrek massa namn. Men vi fick hjälp av en trevlig man och hittade tillslut vår skjuts. Färden till Horizon Backpackers tog kanske 20-30 minuter och vi åkte genom både staden fullt av folk och stora landskap tomma på allt. Vi möttes av en övertrevlig receptionist som välkomnade oss om och om igen. Människor här är extremt trevliga. De hälsar och pratar och hjälper och är bara jättesnälla. Ibland blir det för mycket oftast går det bra. "Bula" är en hälsningsfras här som betyder ungefär "greetings" och används av alla KONSTANT. Så nu säger vi det också. Hursomhelst, trots att vi fick betala lite mer än vad som hade sagts så var vi glada över att få komma in i vårt rum och se sängar. Visserligen knakande våningssängar men säng som säng. 
 
Vi gick till närmaste supermarket 5 minuter bort för att köpa något billigt till middag. Det visade sig vara en affär med typ 6 hyllor och allt var svindyrt. Så det slutade med att jag o Evelina köpte jordnötter och juice o Kattis köpte kakor och mjölk. Hade liksom inte råd med annat. Vi åt i sofforna i receptionen samtidigt som vi, besatta som vi är, kollade igenom alla sociala medier. Några timmar innan hade vi insett att två svenska tjejer vi träffat längs östkusten i Australien bodde på hostlet bredvid, så de kom förbi en stund o vi pratade om allt som hänt. De flög till LA igår och kommer att landa på Arlanda samma dag samma tid som oss, hur konstigt? Så vi sa att vi kanske ses där!
 
De senaste tre dagarna har vi verkligen bara haft semester vid poolen. Första dagen höll både Kattis o jag på att svimma efter några timmar. Vi var påväg ut till havet men kom inte längre än att nudda vattnet innan jag såg svart och var tvungen att sitta ner. Så vi satte oss där och försökte kyla ner oss ett tag, och andas. Sen tog vi oss upp och gick o satte oss i skuggan resten av dagen. Så vi har bara latat oss massa. Vi var på en supermarket i förrgår och hittade lite mer mat. Köpte risnudlar, soja, äpplen och chips då det i princip var det enda jag kunde äta. Vi får frukost på hostlet men den består av juice, banan och toast så det är ju inte speciellt mättande. Men det är bättre än inget!
 
Imorgon bitti tidigt åker vi äntligen iväg till Yasawa öarna där vi kommer spendera 8 nätter på 4 olika öar. Förhoppningsvis håller vädret i sig så vi kan få tillbaka vår färg vi förlorade i NZ. Men vi har ju 3 veckor på oss totalt så det ska nog gå! Vi har det jättebra, vårt största problem just nu (förutom faktumet att man är pank) är liksom om vi har tillräckligt mycket böcker till resten av tiden här. Då jag läste ut da Vinci koden på två dagar så beslutade jag mig för att hitta en ännu tjockare bok som kan räcka lite längre. Vårt hostel har en bokhylla med en massa böcker man får ta o byta av, massa svenska (såklart) men också några tyska, isländska och andra konstiga språk. Där hittade jag precis vad jag behöver, en bok på 940 sidor (Shantaram heter den) så förhoppningsvis räcker den några dagar här i Fiji. Annars får jag börja läsa på flingpaket eller nåt. 
 
Jag har börjat på en ny hemsida som heter Sports Amigos. Kolla gärna på den!
 
Nu ska jag snart gå och hälla varmt vatten på lite nudlar och äta ett äpple innan vi börjar packa om för morgondagen. Puss och kram.

Trevligt fijifolk och...

0 Läs mer >>

- Kommer man till en korsning som man är säker på att det är en korsning så ska man titta minst två gånger extra för det kan vara en rondell som är jätteplatt. Den får man inte åka rakt över som i en korsning.

- Skogsvarelserna jag var så rätt för är pungråttor

- På vår snåla budget hade vi bara råd med frukost och ett mål till. Tiden emellan åt vi müslibars och chips.

- En spellista som ska räcka i 3 veckor kan aldrig bli för lång

- 95% av vägarna i NZ är extremt slingriga, resten är lite mindre slingriga

- Chipsen i NZ är tio gånger bättre än de i Australien (de i NZ är räfflade=mycket bättre)

- Det är inte bekvämt att sova 3 veckor 3 personer i en personbil

- En kiwi fågel har inga armar eller vingar (!!) och kan springa 15km på en natt

- Evelina har kört på en pungråtta och dödat den, jag har kört på en kanin och dödat den med

- Alla låtar på listan fick bara spelas en gång förutom vinnarlåten i mello med Frans för att Kattis var tvungen att öva till Eurovision

- Varje kväll vi när vi delade på vår burk med bönor så bråkade jag och Kattis om vem som hade ätit minst av dom, alltså vem som skulle tvingas äta de sista i botten

- Knotten här är hemska och betten försvinner inte på flera dagar

- Alla i NZ är extremt dåliga på att köra bil, de har absolut noll trafikvett

- De två gånger vi fick äta varm mat (nudlar) var det lyxlyxlyx

- Vi såg två svarta svanar en gång

- Jag tror att vi alla lämnar NZ med lite tinnitus pga högsta volym på basen i bilen

- Sista natten sov vi på ett stengolv och jag hade plånboken som kudde och knöt fast passpåsen i mitt linne för att ingen skulle sno det

- Alla haltade på flygplatsen när vi rest oss upp från golvet efter natten för man hade nog blivit lite sne

- De första dagarna i bilen när vi skulle äta så brukade vi ibland gråta för maten var så äcklig o vi tyckte synd om oss själva och ibland grät vi för att vi inte kunde sluta skratta åt situationen

- Kattis och jag har bråkat i mataffärer två gånger vilket har slutat med att jag har försökt springa ifrån henne elr att vi stått och skrikit på varandra

- En gång hade vi några timmar att döda och var extremt trötta på tonfisk så vi gick in i en stor mataffär och kollade på alla hyllor för inspiration

- Det slutade med att vi hittade burkbönor och risgrynsgröt (också på burk) 

- Jag köpte gröten mest för att dom andra gjorde det men åt den aldrig för den verkade otäck så jag slängde min på flygplatsen sista dagen

- De flesta kvällarna har vi gått och lagt oss klockan 9, ofta innan dess också

- Frukosten var strikt ett äpple och två riskakor med en gaffel jordnötssmör

- Vattnet har varit gott på ett ställe


Vad jag lärt mig i NZ...

0 Läs mer >>
Igår spenderade vi dagen i Auckland (fun fact: största staden i NZ berättade Kattis). Alla var ganska chockade av dem stora staden med skyskrapor och bilar överallt. Vi har också insett att vi blivit lite människoskygga då vi inte sett så mycket folk på en gång på länge. Men vi klarade oss ganska bra ändå. Vi satte oss på starbucks för vi var trötta och kalla. Självklart låg det en gigantisk bio i samma byggnad så det luktade popcorn överallt. Kattis gick på toa och kom tillbaka o sa bestämt "Nej nu bjuder jag på bio, kom kom". Vi protesterade men bioälskare som hon är så gick det inte att rubba hennes beslut. Så vi köpte en gigantisk hink med popcorn för att bidra med något, sen slog vi oss ner i bekväma stolar (mycket bättre än bilsäten!!) och skrattade oss igenom filmen. 

Vi hade redan bestämt innan att äta något gott till middag istället för tonfisk, och för att det var en av de sista kvällarna i NZ. Så efter bion hittade vi efter mycket letande en italiensk restaurang som inte var alltför dyr och slog oss ner där. Jag åt världens godaste risotto (igen) och de åt carbonara (igen för Evelina). Alla fick ont i magen efter då våra matsäckar troligen krympt och det var alldeles för mycket mat på en gång för dom. Hursomhelst så hittade vi tillbaks till bilen och åkte iväg för att leta upp campingen vi hittat innan. Glada att vi lyckats hitta den i mörkret körde vi in till receptionen för att motvilligt betala de $15/person som de ville ha för att vi skulle få parkera på deras asfalt och sova i vår bil (det fanns absolut ingen annan camping i närheten, bara en för $40/person och det är NEJ). Men tydligen så var det helt fullt där så vi hade ingen annanstans att ta vägen, hon i receptionen skickade oss till en för $30/person och det är också NEJ. Så vi tog ett beslut att åka tillbaka till gratiscampingen vi sov på natten innan (ca 9 mil bort från Auckland) då vi insåg att kostnaden för bensinen dit och tillbaka skulle bli billigare än att betala totalt $90 för en natt. 

Vi vaknade vid 10-11 till regn och kallt, kul sista dag tänkte vi. Efter ombyte och frukost packade jag o Kattis om våra ryggsäckar och fixade till bilen lite samtidigt som Evelina försökte få igång hennes telefon som hon tappat i toaletten nån dag innan (den är fortfarande död :/ ). Sen började vi färden mot en mataffär och en Frälsningsarmén så vi kunde lämna våra grejer (PS. min väska är så lätt nu och jag är så stolt som har lyckats sortera ut massa saker). Det var stängt men vi la våra sovsäckar och en påse med lite kläder och böcker utanför. Så köpte vi chips, choklad och kaffe (för pengar vi inte har egentligen) o nu är vi påväg mot flygplatsen. Varför undrar ni då? Vårt flyg går ju inte förens imorgon eftermiddag? Jo såhär är det nämligen. Vi är ekonomiska (eller bara snåla) då vi inte vill betala över $15 för camping, och alla runt Auckland kostar mycket mer än det. Så vi lämnar in bilen ikväll istället, en dag tidigare, och så sover vi på flygplatsen. Kommer det vara bekvämt? Nej. Kommer vi sova nåt? Nej. Kommer jag vara på dåligt humör imorgon? Antagligen. MEN, vi sparar minst $90 på detta. Alltså är det värt det. 

Imorgon flyger vi iaf iväg till Fiji, det är bara 3 timmar bort så det är inte så farligt. Samma tidszon men så mycket varmare, det ska vara 35-36 grader de första dagarna. Så nästa inlägg kommer jag mycket troligen klaga på att det är för varmt (ÄNTLIGEN). Vi hörs i värmen vänner o familj 

Sista dagen

1 Läs mer >>
Igår körde vi till Taupo och sedan Rotorua och hängde där under dagen. Vi tittade på ett coolt vattenfall som hade jätteturkost vatten (antar att det var glaciärvatten) och så hittade vi till bubblande lera. Så mycket turister var vi den dagen. Sen var vi på ett café ett tag och ett bibliotek en stund (som vi inte gjort i någon av städerna vi varit i)(skoja)

Så vi bestämde oss för att lyxa och betala för camping igår så vi kan duscha (första gången på ett tag..). Vi kom fram vid 18:30, fyllde i en lapp som fanns på dörren till kontoret (som var låst) där det stod att man betalde på morgonen, kul tänkte vi och gick för att dusch direkt. Kattis blev klar lite innan oss (som alltid) och kom tillbaka till omklädningsrummen efter några minuter när vi höll på att byta om. Så berättar hon att campingmanagern (Bevan<3) kommit fram till bilen och först välkomnat henne med en kram innan han började förklara att vi inte alls skulle sova ute i bilen. Det var tydligen alldeles för kallt och obekvämt och han hade ju ett helt hus. Så var det med det "Nu kommer ni in så ska jag bädda upp bäddsoffan". Glada för att inte sova på bilsäten följde vi med in och blev tillsagda att känna oss som hemma samtidigt som vi fick varsitt glas vin i handen. Vi "lagade" vår mat (varma koppen med risnudlar och morot) och slog oss ner i köket. Han och hans kompis höll på att laga mat då de tydligen skulle ha gäster över. Men han insisterade på att vi inte trängde oss på för han "kunde ju inte lämna oss ute i kylan". Tillslut satte han sig ner bredvid oss och ställde fram en bit av potatisgratängen han lagade till sin gäst (som var det godaste någonsin). Så berättade han hur han alltid bjuder in backpackers att bo hos honom när han ändå har plats och hur många nya Facebook vänner världen över han hade fått de senaste året han jobbat här. 
Efter någon timme kom hans gäst och vi gick då in dit vi skulle sova för att inte störa. Två minuter efter vi gått in så kommer han in till oss med resten av vinflaskan, chips och hummus. Det är som att vi betalade extra för allt detta men istället berättade han att det kostar 10 dollar när vi sover där inne istället för 13 dollar. Jag tror att han måste vara en av de trevligaste människorna jag träffat och jag är evigt tacksam för att få sova i en säng för första gången på 2,5 veckor.

Idag har vi kört bil o kört bil ganska långt. Jag hade tydligen ringat in ett ställe på kartan som jag inte visste och när vi kom dit hade vi ingen aning om vad vi skulle göra. Så vi gick till ett infoställe o frågade där, man skulle bada i hål som man grävde själv på stranden. Men det var lite för sent och lite för långt för oss att orka så vi skippade det. Istället åkte vi vidare och gjorde ett stopp till innan vi åt vår tonfisk o morots middag. Så letade vi upp vår (gratis!!) camping och nu är vi här och står o fryser utanför biblioteket i Ngatea för att få wi-fi som inte riktigt räcker till bilen. Tack o hej, tre nätter kvar i NZ!! 

Mm middag




Vi fick en säng <333

Snälle Bevan

0 Läs mer >>
Vi satte oss precis ner på färjan som på 3,5 timmar ska ta oss till nord ön. Hungriga som vi (alltid) är så satte vi oss i restaurangdelen (som i princip är halva båten) och kände doften av mat. De två andra resenärerna hittade varm gosig lasagne för bara 7 dollar och jag får nöja mig med en kall o blek glutenfri macka. Men det är iaf bättre och innehåller mer näring än middagen igår som bestod av tonfisk, morot och riskakor. Vi har också insett att vi behöver börja äta lite mer om vi ska överleva resterande dagar här. 6 nätter kvar och sedan flyger vi till Fiji!!

Idag är det också exakt en månad tills vi landar på Arlanda. Hur sjukt!? Jag kommer ihåg när jag hade panik i januari för det hade gått över halva tiden. Nu är det bara 30 dagar kvar?! På senaste tiden här i NZ så har dagarna gått rätt långsamt då vi inte gjort jättemycket, så hemlängtan har varit lite större dessa dagar. Alla har liksom varit lite sega (kan också bero på att vi inte haft råd att äta så mycket). Men jag har en känsla av att så fort vi landar i Fiji och får lite sol på oss så kommer humöret gå upp. Efter NZ som varit alldeles för kallt för oss så kommer vi avsluta (!?!?!?!?) resan med massa paradisöar, man ska ju sluta på topp har jag hört. Sen kommer vi hem och man ska lista ut vad man ska göra med sitt liv. För att få tiden att gå när vi inte haft något att göra pga för kallt eller för dyra aktiviteter så har vi fått underhålla oss med annat. Som att ex. läsa massamassa böcker, tänka på mat, skriva långa listor på telefonen på mat man ska äta när man kommer hem, gå förbi restauranger och plåga oss själva med att läsa deras menyer, frysa, tänka mer på mat. Jag tror inte att någon av oss har drömt o tänkt så mycket på mat som vi gjort de senaste veckorna. I ett desperat försök att hitta något annat att äta än tonfisk o morot till mat så köpte vi risgrynsgröt på burk (och morot) som var alldeles för söt. Fiji o Bali kommer vara underbart när vi får äta mat igen. 

Vi åkte och besökte Abel Tasman nationalpark som skulle vara väldigt fin. Efter den 50 minuters slinga som passade mina höfter och Evelinas knän så insåg vi att för att se de finafina där så måste man paddla kajak typ. Och det var alldeles för dyrt för oss så vi gick till fots och såg det vi såg. Det var väldigt fint, men inte speciellt mycket finare än andra nationalparker vi varit o gått i här. 
Vi har sovit på många gratiscampingar de senaste dagarna vilket är asbra för oss. Hittar man inte såna så behöver vi betala allt från 7 till 15 dollar för en plats. De lite dyrare ställena har oftast dusch och kök, annars finns knappt toalett på alla ställen. Vi var i Picton två nätter, det var därifrån som färjan till Wellington går. Båda nätterna lyckades vi få plats på gratiscamping, yaaay. Jag läste da Vinci konden i förrgår och kunde inte lägga ifrån mig den. Samtidigt läste Evelina o Kattis bra böcker också så vi satt i princip hela dagen och bara läste i solen. Så var vi på ett bibliotek (igen) och lånade wi-fi o läste mer. Om en timme är vi på nordön där vi som sagt har 6 nätter till i vår lilla gröna bil innan vi flyger till varmare breddgrader. Först måste vi handla för alla har slut på mat, sen ska vi åka en bit uppåt innan vi stannar på någon camping. Kraaam

1 månad kvar (!?)

1 Läs mer >>
Myggbett överallt och ont i rygg o knän är något vi har fått leva med den senaste veckan. Att sova i en bil är inte helt lätt då benen aldrig kan vara utsträckta och man är aldrig riktigt bekväm. Men det är iallafall bättre än ingenting, och för stunden har vi inte råd med något annat. Vi har bestämt oss för att försöka leva så billigt vi kan här i NZ så att vi kan ha kul i Fiji och Bali sen också. Det är vad vi tänker på när vi äter våra burkbönor och vår burktonfisk varje kväll, bara två veckor kvar. Men det är inte så att NZ kommer vara det värsta vi vart med om på resan, det vi kommer se tillbaka på och hata, verkligen inte. Det är detta vi kommer minnas mest, även om det suger att sova såhär och äta så dåligt så får vi ändå vara med om så mycket. Varje liten stad vi stannar i är speciell på sitt sätt, och den utsikt vi får se all tid vi spenderar på vägarna är så värt det. Visst det hade säkert varit bättre om vi haft sängar och bättre mat, men nu får det helt enkelt vänta och vi får fokusera på annat så länge. Sen har vi också insett att det faktiskt är nu vi reser, det är nu vi ska "slösa" (fast inte slösa på riktigt) pengar för att sedan jobba ihop dom igen när vi kommer hem. Alltså tar det inte emot lika mycket längre när vi går och dricker kaffe elr köper choklad. Idag köpte vi ju faktiskt till och med fish&chips med färsk fisk. Det var det godaste jag ätit på länge. 

Vi var i Kaikoura för några dagar sen och skulle få se sälar gratis. Det luktade äckligt utmed havet men vi fick se ganska många sälar ändå. Först en som var ensam och dansade i vattnet och senare flera stycken som låg och sov på stenar. Sedan stannade vi vid en liten brygga och låg o läste i solen i några timmar. Det kändes lite som svensk vår, och lite färg fick vi också. Så skönt att inte gå runt och frysa hela tiden. Sedan åkte vi in till stan och köpte alltså färsk fish&chips som vi blivit tipsade om att göra där. Så gott och så värt.

Vi var i Nelson i två dagar då vi hittade en gratis parkering där man fick övernatta. Visserligen var den mitt i stan men det fanns toalett och det var ju gratis så. Det fanns inte så mycket att göra men det var en väldigt mysig stad. Vi hängde på starbucks och på biblioteket rätt mycket när vi gått runt och sett staden. Jag tror jag skulle kunna bo i ett bibliotek. Det finns ju inget negativt med det. Jag har alltid älskat tystnaden och hur fint alla böcker står i rad o så. Kunde jag så skulle jag nog flytta in på ett.

Nu har Kattis och Evelina gått iväg för att göra sig redo för skydive och jag får sitta kvar här själv och vara arg på min kropp som inte vill att jag ska ha kul. Vet inte riktigt hur lång tid det kommer ta för dom att bli klara. Jag får sitta här i solen och tycka synd om mig själv tills de landar. Om några dagar åker vi över till nordön och då är det bara en vecka kvar tills vi lämnar NZ för varmare Fiji. Vi har bokat in oss på en tur där på 8-9 dagar där vi kommer åka runt till olika öar och så. Vi försökte desperat att hitta något annat än det vi slutligen bokade eftersom det var rätt dyrt. Men så förstod vi (och hörde/läste) från många andra att ska man åka runt till öarna där så måste man ha boende bokat när man kommer dit, annars får man inte gå av båten. Det alternativet var dyrare än att boka allt i ett liksom. Så det slutade med att vi betalade för det där, och det tror jag kommer bli jättebra! 




Vi fick äntligen tvätta men insåg att vi inte hade en tvättlina, så vi fick improvisera och hänga allt i bilen

Slösa pengar

0 Läs mer >>
Får ÖVERALLT. Vi körde en 4 timmars sträcka häromdagen och jag förvånas fortfarande över hur sjukt mycket får det är. Dom är verkligen överallt, vissa i stora flockar med 300 får i en hage så dom står på varandra, och andra är utspridda på kullar och ser ut som strössel. Sen är det massamassa Bregott kossor också, och de har stora hagar med rådjur? Jag förstår inte alltid det här landet. Vad gör dom med rådjuren? Dom tar ju fårets päls och mjölk från kossan (se vad jag kan) men jag förstår inte rådjuren. Hoppas att dom inte dödar dom. Det är iallafall djurlivet vi sett här hittills. 

Vi uppdaterade vår lista igår med kanske dubbelt så många låtar. En av dom var du måste finnas från Kristina från Duvemåla. Kattis och jag var alldeles för övertagande för den. Vi förberedde oss hela introt, som är väldigt långt, men redan första orden sabbade vi det. Så vi fick börja om från början (till Evelinas förtjusning) och då gick det bättre. Vi hade sån känsla att vi var tvungna att pausa nästa låt för det blev så mycket på en gång. Det var så bra bara och vi lyckades samla oss senare.

De senaste dagarna har vi kört rätt mycket bil, mest för att de ställena vi stannat på inte varit så mycket att se då vädret varit så dåligt. Vi var vid Fox och Franz Joseph glaciärerna igår. Först fox där det stod att det skulle vara 1h fram och tillbaka för att se den. Det var bara en lång grusväg där man såg glaciären i princip hela vägen. Sista sträckan upp till utkiksplatsen var en väldigt brant backe där både min höft o knän och Evelinas knän fick stryk. Men vi klarade oss vägen upp iallafall och fick se glaciären. Det var ju coolt och så men jag trodde den skulle vara mycket större. Sen tror jag att det blir ganska mycket häftigare när man går såna turer i glaciärerna, men det har inte vi råd med i budgeten så vi får nöja oss med det vi får se gratis. Vid Franz så var det bara Kattis som gick upp till utkiket då vägen dit beskrevs som en "steady climb" och det skulle inte gå med knäppande höfter och knän. Så vi skippade den turen. 

Just nu i denna stund är vi påväg mot Hammer Spring och de varma källorna. Men det tar vi nog imorgon, vi ligger tom. en dag före i vårt schema så vi ska försöka ta det lite lugnt idag och stanna där vi känner för det och så. Det enda datumet vi har att passa är den 8:de då vi måste vara i Abel Tasman för Kattis och Evelinas skydive!







Får och glaciärer

3 Läs mer >>
Ännu en underbar härlig fantastisk morgon i NZ. Och idag är det fredag. Fjärde natten i bilen är precis över, jag vaknade alldeles nyss av att Kattis började äta riskakor med jordnötssmör. Klockan är strax efter 11, ingen sol men molen som slingrar sig runt bergen räcker fint som morgonutsikt. 

I onsdags satte vi klockan på 8 och åkte iväg vid 9-9:30 till Milford Sound. Så vackert med helt klart vatten och snöklädda berg runt omkring. Pga vår lillalilla budget så hade vi inte råd att paddla elr åka båt runt där, men vi tänkte att det självklart måste finnas några små leder som vi kunde få gå runt i. Så vi kommer dit, borstar tänderna på infoställets toalett innan vi går fram till han som sitter bakom en disk och ska kunna massa om Milford sound. Vi hade redan hittat en sträcka på kartan som såg lagom ut, kanske 2-3 timmar, och laddat upp ryggsäckarna med müslibars, frukt och vatten så vi inte skulle dö. Gympaskorna, fleecen och mössan var på. Vi var helt enkelt 100% redo för en liten vandringstur. Så vi ställer oss framför honom och pekar ut sträckan o frågar "Hur lång tid tar den här?". Han svarar direkt "4 dagar". "Jaha ja" säger vi och låtsas vara oberörda av chocken över hur lång den var. Istället frågar vi om det finns några kortare man kan göra under dagen. Då pekar han ut 4 slingor på 5, 10, 15 och 20 minuter som han rekommenderar. Så det var alltså vad vi fick göra med vandringen den dagen. Gå 10 minuters slingor till utkikspunkter. Men det var fint! Även om vi var ganska redo för något mer. På vägen ner därifrån så stannade på lite fler små stopp som var hur vackra som helst. När vi kommit helt ner från vägen och började köra på motorväg så insåg vi att bensinsymbolen hade börjat blinka. Vi visste redan innan att bensinen snart var slut men vi hoppades på det bästa. Det var 3 mil kvar till nästa bensinstation och det fanns absolut ingenting emellan oss och den. Så vi fick chansa. Jag körde så bensinvänligt jag kunde och så hoppades vi att bilen hade x antal mil den kunde köra när bensinsymbolen började blinka. Och vi klarade oss. Då var vi glada. Sen satte vi oss på ett café endast för wi-fi innan vi åkte vidare tillbaka mot Queenstown. Där beslutade vi oss för att köpa sovsäckar för det gick inte mer. Det är så sjukt kallt i bilen på nätterna. Så vi köpte det och lite mer mat som vi sedan åt på parkeringsplatsen innan vi fortsatte. 

Vi lyckades hitta en camping i mörkret någonstans längs vägen och ställde oss där för natten. Det var mycket läskiga ljud utanför så vi skyndade oss att borsta tänderna och somna. 

Nästa dag stod Mount Cook på listan och hela vägen dit var så fin. Det hade liksom räckt bara med den. Vart vi än åker så blir omgivningen bara finare och finare. Det finns alltid en blåare sjö eller ett högre berg runt hörnet, så ni behöver inte tro att vi blir uttråkade av att åka så mycket bil. Vi kom fram dit vid två och gick in i deras stora infocenter som var ett litet museum. De hade ett stort runt fönster som var riktat rakt mot Mount Cook och bergen omkring. Så vackert och så stort. Vi satte våra telefoner på laddning i utbyte mot en liten donation i deras donationbox. Sen kikade vi runt i därinne innan vi frågade om vägen till några slingor. Hon visade oss och vi satte oss i bilen för att köra dit. Det var igen 4 små slingor som på förra stället, men här var det trappor (som aldrig tog slut) man skulle följa rakt upp till utkiksplatsen. Väl där uppe så var det helt klart värt det, men för oss som inte tränat kondition på ett tag så var vägen dit inte jättekul. Man såg stora delar av bergskedjan och en massa glaciärer och smälta glaciärsjöar. 

Så åkte vi den vackra vägen tillbaka för att sedan svänga av till Wanaka där vi befinner oss nu. Vi hittade en camping igår kväll och nu sitter vi här. Efter frukost ska vi ta oss till lake Wanaka och sedan börja köra upp mot de större glaciärerna! 

Vi stannade på en mataffär och skulle handla inför de kommande 3 dagarna. Efter att ha köpt det vanliga (morötter, tonfisk och riskakor) så hittade vi burkar med bönor för 99 cent som vi insåg att vi kan dela på till middag. Sedan hade jag och Kattis ett bråk vid chipshyllan då vi ville köpa chips men visste inte om vi hade råd. Vi skrek ganska högt åt varandra och sen slutade det med att vi köpte 4 påsar. Vid betalningen slutade beloppet på 32 dollar. Alltså 10 dollar per dag, 5 dollar per person. 25-30kr per person per dag, alla måltider (och snacks). Så det blev ju inte så dyrt tillslut ändå. Det var vi glada över, desto mindre vi spenderat här desto mer kan vi se och upptäcka senare på Fiji. Här kan vi ju se och göra saker gratis, alltså blev NZ automatiskt den plats där vi ska försöka spara så mycket pengar som möjligt.

Milford Sound. Jag tar inte speciellt mycket bilder med mobilen, utan mer med kameran. Så de får ni se senare när jag är hemma (om 5,5 veckor!?)

Senaste dagarna

2 Läs mer >>
Ursäkta språket men första natten i bilen var verkligen en helvetesnatt (ursäkta igen). Först och främst så var kylan outhärdlig. Vi hade ju bara två filtar så jag erbjöd mig att sova utan då jag alltid alltid är varm annars. Varm låg liksom längst ner på varförjagintesomnade-listan efter:

- Vi sov i en bil
- Dödskylan
- Extremt sjukt obekväm
- Nackspärr och ryggskott
- Jättejättejättekall
- Min näsa som var is (och mina fingrar!!)
- En bilratt rakt framför mina knän
- Vi var i en skog (hur många faror??)
- Dörren knarrade varje gång jag nuddade den, alltså kunde jag inte luta mig mot den
- Rädslan för skogsvarelserna utanför
- Mitt örhänge gjorde ont
- Jag var exalterad över livet i allmänhet 
- Knäet låg på parkeringsbromsen så jag var hela natten orolig över att jag skulle döda oss alla genom att rulla ner i sjön
- Jag hade på mig så många lager av kläder att jag inte kunde röra mig
- Mössan kliade lite
- Skogsvarelserna igen (jag undrade om det kanske var dumt att lämna soppåsen under bilen för det kanske lockade dom, och jag funderade om de kunde öppna dörrar med deras små varelsehänder)
- Jag var nervös att Kattis skulle få mer spring i benen och smita ut i natten alldeles ensam
- Otäckingarna från sagan om ringen dykte upp i mitt huvud
- Skogstjuvar (eller campingtjuvar)

Och detta var bara några av punkterna. Jag kan fortsätta listan i evigheter för varm var jag INTE. Förstår ni nu hur kallt det var. Det hade varit varmare att lägga sig i en igloo i bikini (kändes det som då). Jag ska släppa det här nu. När jag vaknade vid 11:50 var jag mitt vanliga jag igen och höll på att dö av värmeslag. Så jag tog snabbt av mig de fem miljoner lager kläder jag hade på mig och öppnade dörren på glänt. Jag satt där och njöt av att inte dör av kyla elr värme i kanske 10 minuter innan Kattis tog av sig sin sovmask, tittade argt på mig och svarade på mitt godmorgon "Det hade precis börjat bli varmare så öppnar du dörren och släpper in all kalluft, det är ju svinkallt". Hon sätter på sig masken igen och vänder sig om, varav jag lägger en av mina tjocktröjor på hennes mage o ben. Så svarar hon utan att vända sig om med "Det är ju fötterna som är kalla". Så jag lägger min andra tjocktröja på hennes fötter. Hon var lite morgonsur men det är okej för jag är 100 gånger värre och det vet jag (förlåt). Hur som helst gick jag ut för jag höll ändå på att dör av värmen, så jag satte mig bredvid bilen och läste en stund innan de andra vaknade. Vi åt äpple, riskakor och müslibars till frukost innan vi körde tillbaka in till Queenstown. Letade wi-fi på starbucks innan vi hittade ett Peterpans där vi slog oss ner som om vi var hemma. Peterpans är alltså företaget som vi bokade hela östkustresan i Australien med. De har kontor över hela landet och även i NZ och Fiji. Är man medlem där så kan man använda deras wi-fi, datorer och iPads gratis. Så där har vi bott när vi behövt planera och sånt. Vi stannade där ganska länge för att boka lite grejer till Bali och titta vart vi ska i Fiji och så.

Efter detta åkte vi till en kmart-liknande affär, alltså en affär som har ungefär allt och inte är speciellt dyrt. Vi handlade sockor, byxor, fleece, filt och lite så. IKVÄLL SKA VI INTE FRYSA. Sen handlade vi mer mat för kommande dagar. Vi åt en speciell middag på parkeringsplatsen. Tonfisk (självklart), tomat, majskex, pesto och morot. Man blev ju mätt och det är ju målet. 

Så nu har vi lämnat Queenstown och kör upp och väst mot Milford Sound. Klockan slår snart 23:00 och högtalaren har snart nått sin maxnivå tror jag. Vi har gjort en lista på Spotify med ca 300 låtar (schlager, Disney, party, Håkan osv) som går på högvarv. Det är en härlig blandning. Evelina kör oss i framåt i mörkret och klagar på bilarna med helljus samtidigt som resterande av drömgänget (jag o Kattis alltså) sitter och tittar upp på den helt klara stjärnhimmeln som är ännu bättre än igår. Pga natten och all ödehet omkring oss blir det så vackert där uppe. Förhoppningsvis hittar vi campingen (mest av allt hoppas jag att den ens finns), så vi kan sova lite innan vi ska upp imorgon och äntligen få se Milford Sound som ska vara riktigt fint!

PS. Detta inlägg tog mig evighet att skriva då våran spellista är så bra att jag efter i princip varje ord måste stanna för att sjunga (skrika) med i låtarna. Kommer inte ha någon röst kvar efter NZ.




Första helvetesnatten