Första etappen
Då var det dags. Efter planering till och från i 3 (!!) år så satte vi oss äntligen på bussen inatt till Arlanda. Våra huvuden som inte var helt på topp ville inte låta oss sova, främst pga. oförståelse av att vi faktiskt var påväg PÅ RIKTIGT. Hur som helst så kom vi fram ungefär när klockan slog 5, vi gick till incheckningen och insåg att den skulle öppna om 1,5h. Det var en kul upptäckt då vi höll på att svimma av hunger eftersom vi inte ätit något på flera timmar. Istället för att bli arga och sparka på våra väskor som vi redan tröttnat på så satte vi oss ner, skrev i resedagboken och åt upp en hel kartong med choklad (ja hela på en gång). Vi har ännu inte tröttnat på varandra, men vi insåg idag att vi aldrig umgåtts i ett dygn utan högst 7-8 timmar på jobbet. Men det blir ju intressant att se, antingen funkar det inte alls eller så blir det asbra. Spännande.
Med ekande tomma magar sprang vi genom säkerhetskontrollen för att hitta något att äta på andra sidan. Det enda stället som hade mat erbjöd räksallad och yoghurt till frukost, så det fick det bli. När vi hade slukat det funderade vi lite på vad vi ska hitta på i Moskva, det är ju ändå två hela dagar där (och lite till). Vi räknade bort ganska många timmar till att hitta till tunnelbana, busshållplats, hostel och supermarket, men det blev ändå en del över. Vi får helt enkelt se vad som händer, ta det lite som det kommer.
Med en snabb boarding och en liten lektion i hur man säger "hej" och "tack" på finska så hamnade vi iallafall på flyget och nu sitter vi här. Första etappen på resan har börjat, och Kattis sover på sin nackkudde bredvid mig. På något sätt hamnade jag i mitten, men mannen till vänster verkar halvsova och försöker hålla sig borta från mig så än så länge är det lugnt. Klaustrofobin har inte brutit ut än, den sparas nog till den 8h långa flygresan från Manila till Sydney om några veckor.
Om jag någon gång kan ta mig förbi kaffevagnen i mittgången så ska jag springa till toaletten då jag var smart nog att dricka en stor kaffe innan jag lyckligt ovetande gick på planet. Ska försöka blogga när jag har möjlighet, hejdå så länge!
Kommentarer:
2
Superresekompisen:
Språkstudierna fortsätter och det är Cornelias tur att sova. Härligt att vara på plats!
skriven
Tack, vilken överraskning👍🏼👍🏼🐼