Då var det dags

Ja hörni, då försvinner vi i några dagar. Har ingen aning om när vi kommer kunna meddela er om att vi lever men jag gör det så fort jag har möjlighet! 

Vi gick upp vid 9 imorse så vi hann duscha och packa om väskorna innan utcheckning. När vi förstod att tjejen i sängen bredvid var ganska jätteförkyld försökte vi att undvika henne och hennes luft. Men rummet var ju rätt litet så det misslyckades rejält. Nu får vi bara hoppas att vi inte blev smittade så vi måste sitta sjuka på tåget, det kommer inte bli speciellt kul. Om en blir sjuk så blir ju den andra också det iallafall, så då kan vi vara miserabla tillsammans. 

Kaoset med tågbiljetterna löste sig tillslut. Kattis gick receptionen och frågade om de hade kommit direkt när hon vaknade men icke. Så paniken där var inte nåt att rekommendera. Senare knackade det lite försiktigt på dörren och en av personalen gav oss försiktigt ett kuvert som innehöll biljetterna Moskva-Irkutsk och Irkutsk- Ulan Bator. Vi kunde pusta ut och fortsätta packa. Att förstå dessa biljetter var ju en helt annan femma. Det var helt totalt oläsliga, men efter att ha klurat lite på den tyska förklaringen samt tagit extra hjälp av Google translate så verkade allt stämma. 

Nu är det bara kvar för oss att borsta tänderna, packa ihop frukosten, ta oss till tunnelbanan och sedan hitta tåg nr. 70. Kram på er!






Kommentarer:

1 Anonym:

skriven

Wah vad kuul! Skriv så fort ni kan!! ❤️❤️

2 Anonym:

skriven

/Freddy

Kommentera här: