superresan.blogg.se

Vi vaknade rätt tidigt (för att vara vi) och gav oss ut för att hitta något att äta till frukost. Efter en sväng på ett överprisat supermarket satte vi oss mitt i ett överklass shoppingcenter. Vi blev ledda dit av en kanadensare som var 25 år och bodde i Peking sen 7-8 år tillbaka. Han visade oss från tunnelbanan var vi kunde handla och vart vi kunde gå i affärer "där är det fullt av västerlänningar, ni var från Sverige där det ganska rikt va?" Ja jo det är det väl svarade vi och han skickades oss till det nybyggda området med Valencia, Gucci och Alexander McQueen. Kanske inte riktigt det vi var ute efter men kul. Senare tog Kattis en av mina ringar, satte på sitt ringfinger och så gick vi och provade brud- samt maid of honor klänningar. Vi åt lunch på godaste stället där man fick plocka ihop en egen mix av allt möjligt o sen wokade dom det. Kvällsunderhållningen blev bio o efter mycket om och men lyckades vi få biljetter till Mission Impossible (på engelska). Till vår besvikelse fanns varken vanliga popcorn eller choklad i biokiosken, så vi fick nöja oss med sockrade popcorn. Men vi klarade oss ganska bra ändå. En 32 årig Peking-bo hjälpte oss att köpa biljetter, hitta dit och välja rätt hiss. Hon såg nog hur förvirrade vi var när vi skulle hitta den rätta våningen (bion fanns på våning 2,3,5 och 6?). Det löste sig iallafall. 

 

Taxifärden hem bestod av flera minuter där föraren bokstavligt talat lutade sig framåt och låg på tutan. Här tutar alla åt ALLT. Även om trafikljuset lyser rött så fortsätter bilar bakom att tuta. Jag förstår inte om folk uppriktigt inte fattar eller om de bara är lite dumma.

 

Efter lite diskussioner tidigare på förmiddagen med vår nyfunna kanadensare beslutade vi att ta turistgrejerna på en vardag istället för att dra dit på helgen, i hopp om att det kanske kan vara lite mindre folk iallafall.