superresan.blogg.se

Vi sitter och äter billiga chips för vi är hungriga samtidigt som vi åker genom skog som ser ut precis som i Sverige men känner ingen hemlängtan! Det är ju här vi vill vara. Massa massa massa björkar överallt och vi väntar spänt på att få se Bajkalsjön med egna ögon. Jag blir nästan lite (håll i hatten nu alla släktingar) sugen på att vandra, på att haika i bergen här med dimma som omsluter topparna och små stigar som leder rakt in i okända skogar.

Jag är lite rädd för att en däck ska paja på minibussen eftersom det går så extremt snabbt och vägarna är inte de bästa. Jag beskrev min rädsla för att krocka för Kattis och hon svarade "då dör vi iallafall tillsammans". Hon skrattar när jag blir rädd för groparna i vägen. 

Vi passerar mängder av hus gjorda av olika sorters träplankor i alla möjliga färger, med tak av plåt och ett rangligt men omsorgsfullt byggt staket runt varje hus för att få en gnutta privatliv från grannarna som bor så nära inpå. Husen är packade tätt tätt ihop och de små byarna ligger i klungor omringade av mer skog och berg. En liten man satt ensam i ett gult marknadsstånd och säljer svamp han plockat själv. Men pga den hetsiga föraren hinner jag inte ens vinka.

Vi diskuterar om hur stor chansen är att det finns ett sjöodjur i Bajkalsjön. Eftersom 93% av arterna där endast finns i denna sjö så skulle det kunna vara möjligt. Ingen vet och jag ska försöka att inte tänka på det om vi ska ta oss ett dopp senare.

När vi efter en 15 minuters förvirrandes promenad genom den oklara staden (byn?) lyckades vi hitta rätt gata där vårt boende skulle finnas. Med start vid hus 1 gick vi sakta men säkert (och bestämt) uppför det lätt sluttande backe som tillslut ledde till hus nr 75. Vi ringde på två gånger och trodde att vi fått fel adress, men så kom en trevlig liten Maria nedspringandes på de miljontals trappsteg som leder till hotellet i regnjacka och vinkar åt oss att "come in come in". Hon är världens gulligaste och visade oss runt i huset, vi har ett jättefint rum med utsikt över sjön och så har vi små nyckelpigor som rumskamrater. När hon visade oss badrummet och duschen måste hon trott (insett) att vi var lite speciella då båda sa i kör "showeeeeer". Men hon kastade ju inte ut oss så plus i kanten för det.

Har nu äntligen tagit oss en dusch efter 5 dagar utan och jag kan säga att lyckan verkligen är total. Livet leker, jag älskar allt ungefär så. Senare gav vi oss ut på "stan" (det är en lång gata utmed vattnet som är Listvyanka, det är allt) och gick i en massa minimala souveniraffärer med tiotusentals sälsaker överallt. Bajkalsälarna är tydligen lite småkändisar här i området då de har funnits jättelänge och är apsöta små öronlösa varelser. Eftersom det spöregnar ute så var det inte jättetrevligt att gå runt och utforska. Så vi gick in i en restaurang och beställde in en hel grillad fisk till lunch/middag. Den kallas Omul och är en specialitet här i stan. Fasktiskt väldigt gott, sen hade vi ju inte käkat något sen imorse innan vi gick av tåget så vi var ganska så hungriga också.

När vi kände oss färdiga vandrade vi tillbaka den långa vägen upp mot hotellet och nu sitter vi här för att dricka lite kaffe och te. Imorgon ska vi försöka att ändra våra sovvanor så att vi inte sover bort halva dagen och missar Irkutsk. Sedan drar vi ju vidare redan i övermorgon kl 8 till Ulan Bator. Kram! 

Utsikten från balkongen