Första dagen - duvattack och vodka
Nu har vi varit på det första tåget i lite över 4 timmar och jag inser nu hur coolt detta är. Denna järnväg byggdes liksom för massa massa år sedan och nu åker lilla jag på den. Och den är så lång också? Helt stört.
Efter frukosten imorse packade vi på oss alla våra grejer och 20-tons matkassar (det var inte bara vin) o så började vi färden mot tunnelbanan. Vi pratade inte så mycket på vägen dit, vet inte om vi bara var trötta kanske men jag höll tyst för att jag var så extremt fokuserad på att sätta en fot framför den andra och inte ramla baklänges av tyngden från ryggsäcken för att sedan ligga där o sprattla mitt på gatan och inte komma upp. Det hjälpte iallafall att spatsera i tystnad där längs Moskvas gator, inget fall än. Dock så har vi båda gått o hoppats lite på att någon ska ramla och göra sig illa så vi kan få användning av hela Apoteket som Kattis rånade innan avresan o tryckte ner i sin väska.
Efter fem stationer på tunnelbanan trängde vi oss av och hittade staplandes till Yaroslavskij tågstation där långdistanstågen skulle gå ifrån. Det var lite här jag insåg att vi faktiskt skulle hänga på ett av dessa tåg i fem dagar, jag fick lite panik och vi satte oss ned längs med en stor cementbyggnad o bredde ut oss över ca halva väggen som vanligt. När vi hade pustat ut och gnuggat våra röda axlar till liv igen köpte vi lite kaffe o iste som vi sedan drack upp i skuggan bland ryska tanter och gigantiska väskor. Helt plötsligt öppnade sig himlen och ner föll en duva rakt på Kattis huvud varav jag skriker åt henne och hon skriker rakt ut o vi kastar oss åt varsitt håll. Det var så roligt och vi bröt ihop av skratt samtidigt som ryssarna runt omkring inte ens kunde bjuda på ett litet leende. De kanske har nån grej för duvor eller nåt, så de blir arga på oss som inte respekterar dom? Det får vi googla när vi har internet. Självklart har vi en googlelista med saker vi undrar över o måste ta reda på när vi senare kan. Den kommer troligen bli rätt lång efter dagarna här.
När klockan blev 13:20 hittade vi rätt tåg nr. 70 och steg på vagn 7 efter uppvisning av pass o biljett. Vi hittade till vår kupé plats 19-20 och där på plats nr 18 satt en rysk man när vi klumpigt klev in genom dörren (som vi knappt fick plats i). Han kan inte ett ord engelska men vi lyckades få reda hans namn och att han också ska till Irkutsk iallafall! Nu har vi glömt bort namnet men det är tanken som räknas. Vi har även träffat på en norsk och en amerikan/polack i restaurangvagnen som är på semester nu en månad innan de ska tillbaka till läkarlinjen i Krakow. Bestämde möte med dem lite senare ikväll då tanten i köket blev arg att vi inte beställde något.
Vi har redan hunnit läsa en hel del, och nu har vi precis stannat på första stoppet. Har absolut ingen aning om vart vi är, och vet inte riktigt hur vi ska veta när vi ska gå av men det tar vi då. Intrycken är många och det är så kul att äntligen vara påväg!
Uppdatering: Vi tog oss tillbaka till restaurangvagnen efter första middagen bestående av sparrissoppa med nudlar, och mötte upp våra andra turistvänner. Kattis beställde in en öl som jag smakade lite på, men pga min glutenallergi så fanns ingen öl för mig. Efter någon timme bestämde sig dock vår norska vän för att beställa in vodka till oss, och vi fick serverat fyra generösa shotglas med rysk sprit. Till det fick vi citronskivor och socker (?). Men det slank ner och vi var nöjda att vi faktiskt drack vodka vår första dag på transsibiriska järnvägen då det ändå känns lite som ett måste.
När vi suttit och pratat en stund om allt från politik till öl till kungen i Norge så kom en rysk ung man fram till oss och trängde sig in mellan mig o norsken. Han hade nog fått i sig lite för mycket alkohol och försökte prata ryska med oss alla fyra, då det ända han kunde säga på engelska var "my name is Sasha". Vi försökte kommunicera med honom men efter allt för många försök och några för närgångna kramar beslutade vi oss för att gå därifrån. Kattis och jag hämtade våra tandborstar, gick till toaletten och fick sedan springa därifrån när vi träffade på vår ryske "vän" utanför. Vi låste in oss i vår kupé men det gjorde inte han något utan han stod där utanför o väntade tålmodigt. Efter en ganska lång stund kunde vi gå tillbaka till toaletten o sedan försöka sova.
Första natten var inte den bästa, inte för mig iallafall. Jag vaknade varje gång tåget stannade och av att axlar o rygg inte tyckte om madrassen speciellt mycket. Förhoppningsvis kan jag vänja mig då det är tre nätter kvar här.
Första middagen med vår kära varmvattenbehållare
