superresan.blogg.se

Idag vaknade jag upp lite bättre än vad jag gjorde igår, kroppen har vant sig vid den knöliga madrassen så jag sov gott hela natten. När tåget stannade på sitt första stopp då vi hade vaknat möttes vi av blickar in i vår kupé och skratt, eftersom klockan tydligen var ganska mycket. Nu går ju vi som sagt på Moskvatid så för oss var klockan kanske 12 och vi tyckte inte alls det var konstigt att vi fortfarande låg o läste/halvsov när de klev på. Men klockan var 15-15:30 deras tid så jag förstår blickarna lite ändå. Vi fick en till rumskamrat men han bytte rum efter nån timme då han antagligen tyckte att vi pratade för mycket eller tog för mycket plats. 

Efter lite frukost och ombyte gick vi iväg till restaurangvagnen igen (det är ju där man hänger), satte oss i ett hörn o löste korsord samtidigt som vi sjöng på svenska sånger och tittade ut över det sibiriska landskapet. Det hände inte så mycket mer där, en rysk man försökte prata med oss men gav upp när han efter 15 minuter slutligen förstod att vi faktiskt kunde noll ryska. När vi sedan kom tillbaka till vår kupé blev vi lite hungriga och valde att käka lunch/middag. Idag blev det kantarellsoppa och båda var nöjda. Samtidigt som vi satt och åt började vi få sällskap av fler o fler ryska män som jobbade med järnvägen. De var alla otroligt intresserade av vart vi kom ifrån, varför vi var här och förklarade gång på gång hur vackra vi var. Tillslut satt det tre stycken framför oss i vår rumskamrats säng (han satt tyst o rädd i hörnet) och det stod ytterligare 3-4 i dörren. Alla var väldigt trevliga men det var bara två som kunde engelska så de fick turas om med att översätta vad de andra sa. Vi bjöd på vin och de berättade hur de skulle av tåget om några timmar bara, i huvudstaden i Sibirien, för att jobba. Så vi satt där och pratade o skrattade ett bra tag, vi lärde dom svenska ord och fraser o de lärde oss en del på ryska. Bland annat lärde vi oss att "gå till bastun" är en svordom här. Det är ett fint språk, men så svårt! Vi fick även en liten present "my gift to you" vilket var en liten bjällra i silver. Vet inte riktigt vad vi ska göra med den, men det var ju gulligt ändå. De ville också har våran Facebook, vi sa att vi inte visste vad det var och att det inte finns i Sverige. Nån timme senare var det dags för dom att gå av, vi sa hejdå och gick för att äta chips. Vi spelade lite kort och försökte att diskret hålla för näsan när killen i sängen bredvid började äta torkad fisk som han hade köpt i kiosken utanför vid uppehållet. Nu är det dags för oss att sova innan vi imorgon spenderar vår sista dag på första turen med tåget!