Turisttågvagn och chokladabstinens

Jag vaknar och drar upp gardinen på fönstret i kupén. När jag tittar ut har jag absolut ingen aning om vart jag är, men det är så fint. Vi rundar en stor sjö omgiven av stora berg och landskap där kossor går runt bland torrt gräs. Tåget stannar under knappt 5 minuter precis när rälsen går utmed vattnet, som att tågchauffören vill att vi ska ta vara på tillfället och ta in hela området innan vi rangligt åker vidare o lämnar det bakom oss.

Då hela gårdagen spenderades på ett och samma café i 6-7h med fyra olika beställningar (vi trivdes väldigt bra) så är det skönt att vara påväg igen. När vi klev på vagn 8 insåg vi snabbt att det var här de placerade alla turister. Verkligen ALLA. Vi delar kupé med en 18-årig kille från Japan som ska resa ensam i 2-3 år i Asien. Modig och trevlig, men han är väldigt sällskapssjuk och pratar sönder oss. Men han berättar ändå intressanta saker så det funkar liksom. På ena sidan om oss sover två tyskar vi träffade igår på stationen, och på andra sidan bor tre killar från Australien o NZ. Sen finns några fler tyskar, holländare och schweizare i den här vagnen, så det kan inte vara ett sammanträffande att alla hamnade här. 

Det här tåget är mycket mindre också, bara tre vagnar. Vi fick lite panik när vi förstod att det inte fanns någon restaurangvagn, eftersom vi inte ätit choklad på typ 2-3 dagar. Tur som vi har så stannade tåget en 15 minuter efter denna insikt och vi kunde springa ut och lägga våra sista 150 rupel på choklad. 

Efter korsodslösande och chokladätande så stannade tåget igen o vår söta tågvärdinna gick förbi kupén, visade två fingrar och sa "two hours". Så någonstans innan gränsen till Mongoliet fick vi stanna i två timmar o vandra runt, sola och prata med andra medresenärer. Sen visade det sig att dessa två timmar var egentligen 4-5 timmar, så vi hängde där ett bra tag innan tåget äntligen rullade iväg. Det var spårbyte och vagnbyte och tågbyte och massa sånt. 

När vi kom fram till gränskontrollen blev vi lite chockade då det var extremt mycket mer att fixa med nu när vi skulle ut ur Ryssland än vad det var när vi skulle in. Förutom att passen checkades av fyra olika personer (sista kollen var på 15 min) så kom det en kvinna arg som en tjur instörtandes i kupén och slängde upp sängarna, klättrade upp för att kolla någon lucka o sprang sedan hastigt vidare. Men efter detta stopp var resten av resan väldigt lugn. Vi åt middag och lyxade till det med hallon-och blåbärssoppa till efterrätt samtidigt som vi skålade för att vi klarade Ryssland. 

Nu är klockan snart halv elva och vi ska antagligen försöka sova lite. Tåget ska stanna i Ulan Bator någon gång efter kl 5 imorgon bitti så det är nog bra om vi får några timmar iallafall.

Uppdatering: Vi sov tre timmar. Det var kanske inte jättesmart för vi är ganska trötta nu. Båda fastnade i sina böcker när vi skulle släcka så lampan fick vara tänd fram tills 01:30. Tågvärdinnan hetsade oss till gränsen när hon slängde upp dörren tre gånger och sa "ten minutes" för att sedan komma tillbaka efter 5 minuter (när man hade hunnit andas o lugnat ner sig lite efter den första väckningen) för att tvinga av oss lakanen från våra sängar. Snäll tant. Hur som helst kom vi iallafall av tåget och efter att 20 personer hade frågat om vi ville åka taxi slutade vi säga "no thank you" och gick över till ett unisont "NO". De som bara ville vara lite trevliga. Vi gick 10 minuter till fel hostel men vi fick checka in här ändå för vi var trötta och det var hon vi väckte också. Så nu ska vi försöka sova några timmar innan turistandet drar igång. Kram

hejdå selfie i Ryssland 



Här spenderade vi 5h. Mitt ute i ingenstans.





Kommentera här: