superresan.blogg.se

Vi är i Nya Zealand!! Och Evelina fyller 20 år!! Vi har tvingat henne att ha på sig en födelsedagstiara hela dagen och hon har faktiskt lyssnat. Trots tidig uppstigning vid 05 imorse så lyckades vi checka ut och köpa biljett till busshuttlen på något sätt. 07:45 parkerade chaffisen framför internationella flygplatsen och vi var lättade att vi kommit fram med alla ben hela. Han körde nämligen som en idiot och så fort man blundade för att försöka få några minuters sömn så körde han över en kant elr tvärnitade framför ett rödljus. Hur som helst, vi kom fram och återförenades med Kattis som spenderat de senaste dagarna med sin pojkvän o lämnat mig och Evelina ensamma </3. Incheckning gick bra och sen höll vi på att dö av hunger så vi försökte hitta någonstans att äta efter security. Självklart så hade vi missat att all mat fanns på andra sidan, alltså åt jag ceasarsallad till frukost då det var det enda vi kunde hitta. Men det var gott. Ibland får man gå efter talesättet "mat som mat", hellre det än att gå hungrig. Nu kanske det iofs syftar på de som svälter och inte har något alls att äta, inte riktigt på såna som mig som klagar på att jag måste köpa flygplatsfrukost (ceasarsallad dessutom). Men just där och då kände jag så. Vi gav Evelina tiaran som hon stolt spatserade runt omkring med bland folk som undrade om det var en riktig accessoar. Efter boarding han vi inte ens sätta oss ner förens vi hörde fler svenskar på vårt plan. DOM ÄR ÖVERALLT, jag skojar inte. Ibland kan jag tro att jag är i Sverige då man kan passera en 3-4 gäng av svenskar i mataffären under 15 minuter. Vi såg världens sötaste barn som satt lite snett bakom oss, när hon gick förbi höll vi på att dö pga så gullig, när hon hade satt sig ner höll vi på att dö pga tinnitus. Då blev jag arg och blev inte glad igen förens vi hade gått av. Vi lyfte 30 minuter försent för nån hade inte boardat men hens väska hade det, sen hade pilotens bälte fastnat (stackarn) så vi fick inte lyfta. I i I 2,5h försökte jag sova så mycket jag kunde, blundade tom. hela vägen för jag tänkte att om det ser ut som att jag sover så kanske jag kan lura kroppen. Men den kan ju inte se mitt ansikte insåg jag sen. Vi landade och gick igenom kontrollgrejset rätt enkelt, vi hittade biluthyrningen och fyllde i alla papper. Man var också tvungen att se på en video som skulle förklara hur man kör i NZ och lite skyltar osv. Alltså körkortsteori fast på kanske 5-10 minuter. Efter det så visade dom hur man handlade i NZ, hur man betalde med kreditkort och att förklarade att man inte får köra bil efter man druckit alkohol. Vi hämtade bilen och den är så söt!! Väldigt liten, men så söt!! Den är grön och heter Bernie. Kattis och jag fick lägga alla våra tankenötter på att försöka lista ut hur alla tre gigantiska ryggsäckar skulle få plats i bakluckan. Efter 5 försök och lite boxning med dom så kunde vi stänga. 

Evelina var den första som fick köra och det gick så bra! Vi var alla tre nervösa men hon klarade det galant. Så vi körde in till Queenstown och hittade efter ett tag en parkering. Sen frös vi ihjäl. Det är så sjukt kallt här att jag knappt vet vart jag ska ta vägen. Och jag är ändå väldigt varm alltid? Så vi nästan sprang runt för att hitta någonstans att äta. Eftersom att det var födelsedag så fick vi lyxa lite och gick till en thairestaurang som hade så god mat. Det var också väldigt varmt o skönt där inne så det höjer ju betyget. Sen behövde vi hitta wi-fi för att kunna planera de närmaste tre veckorna (som jag har panikat över att vi inte har gjort), och det slutade med att vi hamnade på ett jättemysigt café/bar/restaurang med brasa!! Där satt vi i några timmar och googlade på topplistor, gjorde kryss på stora kartor och valde låtar till våran spellista. Sedan insåg vi att klockan var rätt mycket och vi måste hitta någonstans att sova. Vi gick ut och dog igen pga kylan. Jag hade tjatat om mössor så länge att vi tillslut gick och köpte 3 likadana för 4 dollar. De är gråa och så står det NEW ZEELAND på dom. Vi letade supermarket och hittade ett jättestort där vi handlade massa mat o snacks inför kommande dagar. Mottot var "det ska alltid finnas något att äta i bilen om det skulle krisa". Så vi köpte på oss en del. Tonfisk, jordnötssmör, chips, riskakor, tomater, morötter, äpplen, pesto, kex och müslibars. Nu vet ni. 

Så åkte vi vidare i mörkret för att hitta en camping. Nu fick jag köra och det gick faktiskt bra det med. Det är automat så det enda är att den är väldigt känslig och att blinkersen är på fel sida. Så kör vi ju också på andra sidan här, men man vande sig ändå ganska snabbt. Vi hittade en camping mitt ute i ingenstans, kanske 10-15 minuter från stan där vi ska sova inatt. Lite otäckt då vi såg en massa varelser utmed vägkanten som bara satt o tittade. Det ser ut som muterade ekorrar som är jättestora och har läskigt ansikte. Hoppas att de inte kommer till oss inatt. 

Nuläget: Jag har insett att Kattis är på bristningsgränsen just nu. Innan var hon den som taggade oss för att sova i bilen men nu är det hon som är på den andra sidan. Hon har ändå inte en ratt rakt framför sig. Jag är den som ska sova i förarsätet ikväll, Evelina sover i baksätet och Kattis i passagerarsätet. Sen kommer vi att byta plats varje dag antagligen, tills någon får en favoritplats elr ger upp. De andra har nästan somnat tror jag. Eller de ligger och vänder på sig varannan minut efter vi sover i en bil. Förståeligt ändå. Jag sitter iallafall i min ensamhet, försöker se något av den sjukt vackra utsikten runtomkring. Man ser inte så mycket av det lilla månljus som lyser, men sjön tillsammans med de stora konturerna av bergen och stjärnhimmeln kommer nog ändå att fungera rätt bra som sovrum för natten.