4 Läs mer >>
Första veckan på skolan är snart slut och vi har sjukt mycket att göra. Förutom att vi varje dag ska lära oss 6 olika drinkar (ingredienser, is, utseende osv) så har vi teoriprov väldigt ofta också. Vi har fått prova på att stå bakom baren o hälla upp drinkar, öva på free pouring (hälla utan mått) och fått introduktion till flairing (när man kastar runt flaskorna).

Det är väldigt många svenskar här, sen finns det tyskar, holländare, britter, danskar, fransmän och australiensare. Alla är jättetrevliga och hittills har det fungerat ganska bra med 35 pers, 1 kök o 3 duschar (även om det blir rätt trångt). Men vi lär oss med tiden tror jag nog. Dock så är det extremt kallt här inne, jag tror inte att de vet vad element är för det finns inga någonstans så hela huset är iskallt. Håller tummarna för värme snart.

Imorgon har vi ett stort prov på historien bakom vodka, gin, rum och tequila samt på distillation och fermentation. Det är ungefär halva boken, men vi har suttit och pluggat hela eftermiddagen så förhoppningsvis sitter en del av det nu. För att förebereda oss för provet har vi haft "masterclasses" med alla spritsorter där vi fått lära oss om historia, tillverkning osv. Vi har även fått smaka på flera sorter av allt och det har varit extremt äckligt men nödvändigt. Det är mycket barträning redan och vi har lärt oss 24 drinkar som vi övar o övar på, bara 56 kvar att plugga in. Men det är väldigt roligt och gruppen fungerar bra ihop även fast vi är så många (största gruppen som EBS Sydney har haft). 





EBS första veckan

1 Läs mer >>
I förrgår kväll bestämde vi oss att göra något av kvällen (eftersom vi sovit hela dagen) så vi duschade och gick ut för att hitta någon bar eller liknande. Vi bor i ett område som kallas Newtown i Sydney och ligger ungefär 20 minuter från själva city. Det är ett jättemysigt område med många små affärer och tiotusen gulliga caféer utmed den stora gatan. Så bor vi där mitt i smeten. Vi och 38 andra på ett hostel, delar på ett kök och tre toaletter. 16 pers på kursen är svenskar, vi bor 8 tjejer i vårt rum och alla är från Sverige där. Två tjejer från Örebro också! Har inte ens hunnit träffa alla än, men hittills är alla jättetrevliga så detta kommer bli asbra.

Vi hade iallafall en bra dag igår, efter att ha sovit ut så gick vi upp vid 11 för att äta frukost. Skönt att äntligen få laga lite egen mat och skönt med riktig frukost. Vi åt äggröra, yoghurt och kaffe, det är nog det som blir standard frukosten de här veckorna på skolan. Sedan ville vi utforska lite och åkte iväg med tre andra tjejer till mer centrala staden. Vi gick runt ganska länge och försökte lära oss lite gator och platser, så helt plötsligt såg vi operahuset, vi hade tydligen gått nästan 1,5 mil. Men det var kul, så fin och mysig stad o folk är så himla trevliga! Plus att de pratar engelska och det är det bästa, så skönt!!
Istället för att spendera första dagen på skolan med resten av gruppen så hamnade jag på akuten. Inte så kul kanske men det är väl bäst så inget är fel. Efter att ha fyllt i ett förvirrande papper där jag fick be om hjälp tre gånger så fick jag vänta i kanske 30 minuter för att få träffa läkare. De tog 5 rör blod och var mycket sämre på att göra det här än i Sverige. Det blev även en EKG och lyssnade på hjärtat men det var inga problem. När de sedan fick höra att min pappa hade haft grejer med sitt hjärta så blev det liv och de tog mer blod och ville ta chest x-ray. Det skrämde mig lite. 

Men det gick bra! Jag fick ta på mig ett litet nattlinne, stå mot maskinen och andas djup, inte så läskigt. Sitter nu och väntar på svaren och försöker komma på vad "förträngning av hjärtkärl" heter på engelska.

Fick prata med doktorn lite senare som berättade att alla tester var normala, de visade inget konstigt. Så jag ska vänta och se om det blir värre/händer igen för att då återkomma. Tack tack fick jag säga då o sedan gå och äta lunch ensam då resten av gruppen redan hade gjort det. 

Jag åkte bara till fel busshållplats en gång innan jag hittade till skolan. Hann vara med sista timmen då vi fick massa läxor och lite vad vi lärt oss under dagen. Får plugga lite ikväll så löser det sig. Nu sitter Kattis och jag i en park på det gigantiska universitetsområdet och låtsas gå på University of Sydney. Vi äter choklad och försöker lära oss allt från idag. Vädret är mycket bättre, varmt och skönt och man märker att det snart är sommar!!




Första dagarna inklus...

0 Läs mer >>
Efter att ha sovit sju nätter i en säng som kan liknas mer med en bänk så såg jag fram emot att åka iväg för att flyga i mjuka fåtöljer. Jag har på riktigt blåmärken på mina höfter pga att sängen var en planka. Men nu är det över så vi kan bara hoppas på att sängarna i Sydney är bättre.

På flygplatsen i Peking insåg man att mitt australienska visum var registrerat på mitt gamla pass. Det hade inte jag en tanke på att ändra när jag skaffade ett nytt i somras. Så det blev lite panik ett tag och jag sprang runt till alla informationsdiskar på flygplatsen för att få någon att hjälpa mig. Det var en person som visste hur man skulle göra, men hon kunde tydligen inte visa så det var snällt. Istället fick jag checka in bara till det första planet till Manila och Kattis checkade in hela vägen till Sydney, så hoppades vi att det skulle lösa sig när vi kom till Filippinerna. Väl där började jag ringa runt till olika ambassader i både Sydney, Stockholm och London där de alla sa olika saker och kopplade mig vidare till folk som inte visste nåt. Jag fick lite smått panik och försökte att lugna mig. När jag inte gick något vettigt svar bestämde vi oss för att chansa en sista gång och fråga i informationen som fanns där i Manila. En kille välkomnade oss, jag förklarade mitt problem och han sa "okej det ordnar jag, slår er ner här bakom". Stumma satte vi oss ner och jag bad till alla gudar att det skulle fungera. När han sedan kom tillbaka med mitt boarding pass och sa att det var klart ville jag ungefär skrika av lättnad. Vi firade med choklad i väntan på planet till Sydney.

Nu är vi framme på skolan och på vårt hostel. Eftersom att vi inte sov speciellt bra på planet så checkade vi in så snabbt vi kunde för att sedan bädda sängarna och sova lite. Sängarna är som förväntat så mycket bättre än i Peking. Än så länge har vi bara träffat två andra som bor i vårt rum också, två svenska tjejer. Har ingen aning om vilka mer som kommer bo här men det är åtta sängar så vi får se. Tydligen är nästan hälften av de som ska gå kursen svenskar, så det ska bli kul att träffa alla sen när vi har piggnat till lite. Vi bor i Newtown, 20 minuter från bondi beach så det blir nog ett besök dit imorgon. Det är rätt kallt men förhoppningsvis kommer temperaturen börja öka snart.


SYDNEY

0 Läs mer >>
Vad mer vi gjort i Peking

Vi har konsumerat en sjuklig mängd iste och risnudlar.

Gått vilse tiotusen gånger.

Vi har sett folk gå runt med diadem som pryds av endast ett litet grässtrå och undrat varför.

Vi har trängts på tunnelbanan där jag har faced my fear gällande klaustrofobi och närgångna främlingar (samt bakterie- och bacillskräck).

Vi spenderade en hel dag med att leta efter ett tvättställe och misslyckats.

Vi har insett att modet i Peking inte alls är bra.

Vid besöket i förbjudna staden så finns en chans att vi missade stora delar av den pga hade ingen bra karta och ingen hjälpte oss.

Hittade rondeller och korsningar lika stora som vår hemstad.

Vi har tatuerat oss och jag har inte vågat säga till mina föräldrar (så surprise). Lovar att den är fin och vi kan även skryta med att han som tatuerade oss också har gjort två tatueringar på Nicholas Cage.

Vad vi lärt oss i Peking

Folk kommer att fortsätta prata kinesiska med dig även om du uppenbarligen inte fattar nåt.

Jag har lärt mig att skala räkor OCH kräftor (är tvungen att nämna detta igen).

I Kina kör man bil, cyklar och går lite som man känner för i trafiken trots att man konstant riskerar att dö.

Jag har fått leva med att mitt liv och min vardag (som vanligtvis är ganska planerad) har varit kaos, men lärt mig att klara av det.

Bing.se är så mycket sämre än Google.se.

Det är psykiskt möjligt att klara sig utan sociala medier i en vecka (även om vi ärligt talat försökte komma runt blockeringarna varje dag).

Att inte få upp hoppet och sedan bli lurade av de ställen där det står "tourist information" eller "information disk" och tro att alla där pratar engelska. Möjligtvis att en person där kan "little english" vilket betyder att de kan säga yes och no.

Men så vet vi ju också nu att med kroppsspråk och kartor kan man komma långt.

Många här smygfotograferar utan att smyga med det. 

Mitt lokalsinne är tio gånger sämre än vad jag trodde.

Innan tyckte jag att Stockholm var för stressigt och alldeles för mycket folk, nu jämför jag med Peking och inser att jag lätt skulle kunna klara av att bo i Sveriges huvudstad.

Headbanga inte i tre timmar om du inte vill gå runt med mild nackspärr i två dagar.

Vad mer vi gjort i Pe...

1 Läs mer >>
Så vi kom hem klockan fyra igår, eller ja idag blir det ju. Efter den äckliga drinken ville vi ha en god drink och gick för att leta. Vi beslutade oss för en bar där det verkade vara lite mer fart och beställde drinkar som även de var väldigt äckliga men billiga. Peking behöver bättre bartenders. Stämningen där inne var iallafall mycket bättre än första stället. Sedan ville vi dansa och i brist på dansgolv fick vi gå vidare längs med gatan tills vi hittade ett ställe med världens minsta lilla dansscen som var helt tom. Eftersom vi hade beslutat att vi ville dansa så dansade vi på den där tomma ytan och fick efter ett tag med oss lite mer folk som hade samma feeling. Det var så roligt, musiken var bra och vi dansade loss där (med en paus på kanske 30 min då vi gick till ett annat ställe som inte alls var lika kul så vi gick tillbaka) fram tills klockan var halv tre-tre nånting. Vi hittade hem och så däckade vi direkt.

Jag vaknade med träningsvärk från danspasset, fick för mig att headbanga en del så nacken är inte helt på topp. Sen har jag ungefär 20 myggbett på halva benet (och lika mycket på resten av kroppen), fick nåt bett på ena knät också så det är dubbelt så stort. Jag frågade Kattis om hon hade fått några myggbett varav hon svarade "ja flera stycken" jag frågade hur många och hon pekade ut tre. En annan rolig sak med igår och regler i Kina är att man får röka inomhus på klubbarna. Detta har resulterat i att allt vi hade på oss, inklusive våra väskor och nyinköpta klänningar luktar extremt äckligt. Sen ska vi inte glömma att hela kroppen även luktar rök, jag tvättade håret två gånger och det blev ingen skillnad. Mysigt.

Ikväll ska vi träffa tysken som åkte med oss till Mongoliet och käka middag, sedan ska vi nog sova för att orka en dag på flyg och flygplatser. Peking har varit så bra och vi lämnar Kina glada, nöjda och redo för Australien (!!). Om 4 dagar börjar vår bartenderkurs och det kommer bli en ganska helomvändning från livet vi levt hittills på resan. Men det ska bli riktigt kul att se hur den är och hur vi klarar oss (...).


I brist på andra bilder får ni en på vårt städade rum

Dag 7 - inte så intre...

1 Läs mer >>
Idag har vi suttit ner och försökt att förstå oss på vår budget samt ändrat allt som inte stämmer. Vår plan för dessa månader har ju ändrats lite så därför var våra uträkningar ganska fel. Men nu är det fixat och så länge vi får ett jobb i Australien så ska vi nog klara av att komma hem i maj. Mitt kontrollbehov har lugnat sig lite nu när planen är klarare. 

Vi besökte silk market vilket var en stor marknad/shopping center där vi hoppades att vi skulle hitta något till bröllopet i november. Innan hade vi hört att det var hyfsat lätt att pruta där och få ett bra pris på grejer. För det första så började alla klänningar på 900 så försäljaren gick inte lägre än kanske 600. För det andra var allting extremt fult, vi hittade kanske två okej klädesplagg på tre våningar med affärer. Så vi åkte vidare till ett annat shopping mall för att förhoppningsvis hitta något där.

Vi hittade ingenting där utan gick därifrån med beslutet om att modet i Kina inte funkar för oss. Istället besökte vi några andra större köpcenter med lite mer normala kläder, och efter några affärer varsin klänning. Vi åt något med ris till lunch och kan stolt säga att vi åt upp allt med pinnar. Svåraste jag gjort att äta ris med små pinnar med man vill ju smälta in. Efter lite mer tittande i butiker bestämde vi oss för att åka till den omtalade bargatan i Peking och nu sitter vi här och dricker äckliga med billiga drinkar. Imorgon är sista dagen i Kina och vi vet inte riktigt vad vi ska göra alls.






Dag 6 - vi åt ris med...

0 Läs mer >>
När vi för en gångs skull hade beslutat att gå upp tidigt, möta upp en nyfunnen tysk vän från vårt hostel och åka till första turiststället för dagen med honom, så ska jag självklart gå och få nån släng av lågt blodtryck eller nåt igen. Vi kom så långt som till hissen på vår egen våning sen gick det inte så bra så jag fick gå till rummet och lägga mig ner när Kattis gick iväg för att köpa frukost. 

Efter nån timme eller två lämnade vi iallafall vårt hostel och åkte iväg mot Temple of Heaven. En jättestor park med massa olika tempel och byggnader där the emperor förr i tiden offrade djur i stora ceremonier för att hylla himlen eller nåt sånt. Allt var så fint men det var sjukt mycket folk. Nästa stopp var himmelska fridens torg och det var också häftigt. Väldigt väldigt varmt men vi fick till några bilder innan värmeslaget slog emot oss. Vi fortsatte mot förbjudna staden men gick självklart in i fel sektion så vi förstod inte riktigt vart vi var. Så istället letade vi efter någonstans och äta, vi hamnade på någon liten kinesisk restaurang där vi tillslut fick något vegetariskt och glutenfritt. Efter detta bestämde vi oss för ett nytt försök och nu hittade vi rätt åställe (tror vi). Även här var folk väldigt intresserade av oss och det blev många smygfoton o stora ögon. 

Vi höll på att dö lite av värmen så vi gick åt nåt håll för att försöka hitta något ställe som sålde kall dricka. Efter ett (livsfarligt) övergångsställe stoppade två tjejer oss och frågade nyfiket vart vi var ifrån. Vi svarade och började småprata lite med dom. Det visade sig att de också letade efter ett ställe att sätta sig ner på, så vi följde med dom till en bar/resturang/café. Där beställde vi varsitt glas apelsinjuice och servitören kom även fram för att servera lite te till oss, trevligt tänkte vi, inte så mycket mer med den saken. Så ville den ena av tjejerna att vi skulle ta ett glas vin, varför inte tänkte vi och tackade ja. Jag har aldrig sett ett så litet vinglas, det var på riktigt fyllt en centimeter från botten. Kattis och jag tittade konstigt på varandra men antog att de kanske serverades vin så i Kina. Sen kom notan och vi fick en chock, tydligen hade hon beställt in det dyraste teet (som vi trodde var gratis) och det dyraste vinet så det vart en ganska mycket pengar. Vi sa hejdå lite senare och Kattis o jag gick ledsna därifrån. Men efter en tur till ännu en fin park med utsikt över stora delar av Peking där vi såg på solnedgången, och efter en lång promenad hem så hade vi släppt det (nästan iallafall). 

Vi åt middag på ett ställe i närheten och nu kommer vi alldeles strax däcka på rummet. Jag har glömt att nämna att sängarna här är som att du ligger på en planka med ett lakan över. Det är inte ens en liknelse utan vi ligger bokstavligt talat på en madrass som är tre centimeter tjock och är gjord av något material så att man inte ens kan klämma ihop den. Det är en planka alltså, typ. Men nu har vi sovit här i fyra nätter så vi ska nog klara av tre till. 









Dag 5 - templet, torg...

1 Läs mer >>
Idag stod den kinesiska muren på schemat och vi kom iväg rätt så tidigt imorse. Igår bestämde vi oss för att besöka delen av muren som hette Badaling för vi hade hört att den var väldigt fin (det var den). Vi inhandlade frukost på närmaste supermarket och åt sedan denna på tunnelbanan på vägen till busshållsplatsen. Väl där fick vi vänta i kanske 30 min vid en stolpe där det stod vårt bussnummer på innan det kom fram en kille med Google translate där han frågade "go to the wall?" Vi nickade och han visade oss vart vi skulle vänta för självklart hade vi suttit på fel ställe. 

På bussen på väg till Badaling och muren ställde sig en kvinna i kostym i mitten av bussen, höll upp en liten lila högtalare och pratade oavbrutet i 10 minuter. Det verkade ärligt talat som att hon pratade hela den här tiden utan att andas. Hon rabblade antagligen en massa regler. Senare kom hon fram till oss och pratade väldigt snabbt på ranglig engelska, vi förstod inte så mycket men nickade och log ändå.

När vi kom fram slussades vi till en biljettkö där vi köpte biljetter till "sliding cars" vilket vi antog var samma sak som cable cars, alltså linbana. Vi följde skyltarna uppåt och hittade dit men det visade sig vara små platsvagnar som såg ut som en stor pulka där man satt fastspänd en och en och åkte rakt uppåt. Trots min rädsla så klarade vi oss hela vägen. 

Väl där uppe var vi tvungna att stanna det första vi gjorde (inte enbart pga fruktpaus) utan för att utsikten var helt sjukt. Det var så konstigt att faktiskt vara där! Vi började vår färd mot ett av tornen och vägen dit var BRANT. På vissa ställen fanns inte ens trappsteg så man gick bara på stenplattor, men ingen av oss ramlade så det är ju en seger i sig. Efter många pauser för fotografering och frukt lyckades vi komma upp till det högsta tornet i just det området. Det var smockat med folk och man kunde knappt röra sig men vi kämpade oss igenom massorna och satte händerna mot tornet. Där träffade vi också på de första som ville ta bilder med oss. Ett ungt par som log uppmuntrande, höll upp deras kamera och sa "yes, please?". Så vi ställde upp oss där bredvid och tog kort med de trevliga främlingarna. Fram tills dess hade folk endast tittat (glott) på oss väldigt mycket, en familj stannade upp för att peka på oss och stirra en stund. Men det var på vägen ner tillbaka som folk faktiskt började komma fram och fråga om de fick ta bilder med oss. När vi satt och åt varsin mandarin märkte vi plötsligt hur en kvinna satt på huk bakom oss och ville ta en bild. Senare kom hela hennes familj springande mot oss och ville även de vara med. Sedan var det dags för de obligatoriska hoppbilderna och då var det inte bara jag som tog bild på Kattis och vice versa utan vi fick sällskap av 3-4 andra främlingar som tog bilder av oss när vi stod där på muren och hoppade. Vi ville ha en bild tillsammans och en kvinna erbjöd sig att ta några. Efter några knäppningar med kameran (hennes man stod bredvid med sin telefon och fotade oss ickekineser självklart) så ville hon ta bild med oss. Sedan kom även hela hennes familj för att en och en ta bild med mig och Kattis. De var turister från Egypten och konstigt nog hälsade de oss välkomna till Kina. Denna fotoprocedur upprepade sig flera gånger på vägen ner, om man inte ville ta kort med oss så kunde man stå och stirra eller le och vinka. Sen är det många som tror att de smygfotograferar men som står framför oss med kameran i våra ansikten och har ljudet på, så inte så hemligt ändå. Det var iallafall väldigt konstigt att få så mycket uppmärksamhet och blickar, vissa fokuserade liksom mer på bilderna med oss än på bilderna med muren. 









Dag 4 - kinesiska mur...

3 Läs mer >>
Idag (igår) ÄNTLIGEN tvättade vi alla våra kläder och jag är så lycklig. Allt är rent och nytvättat och underbart. Det var det första vi gjorde imorse. Vi gick upp, Kattis köpte små brickor man använde för att starta maskinerna (10 yuan/maskin) och så hällde vi i alla kläder. Bästa. Efter det tog vi oss en tur kring närliggande supermarkets för att hitta någon frukost. Vi hamnade i en gigantisk mataffär där dom hade allt och lite till. Man kunde köpa fisk som var så färsk att man fick den levande i en påse med vatten, eller så kunde man plocka på sig mat i påse från en buffé som de hade mitt i smeten. Vi gick därifrån med vindruvor och yoghurt, mer än nöjda över våra mer normala fynd (tyckte vi).

Efter frukost, läspaus, en lunch bestående av rester från tågresan och den eviga väntan på torktumlaren så kunde vi efter några timmar lämna vårt hostel och leta efter en outlet. Vi ska på bröllop i november där en av Kattis släktingar ska gifta sig och vi behöver hitta lite finare kläder tills dess. Det fanns inte riktigt plats i våra ryggsäckar på transsibiriska för en finklänning så vi har desperat försökt binga (googla fast i Kina) oss fram till en outlet. Förhoppningsvis är vi på rätt väg nu, annars har vi åkt 15 stationer tunnelbanan i onödan. Vi åkte taxi en bit men han ville ha alldeles för mycket pengar för att skjutsa oss till dit vi ville så vi gav upp. Även här har vi insett att folk tycker att det är helt onödigt med bilbälten, varför slösa pengar på nåt som kan rädda ditt liv? Så varje gång vi åker taxi här är vi livrädda att dö pga den som sagt rätt brutala trafiken.

Så vi hittade till stället som skulle ha en outlet, men vi kunde inte hitta den. Vi frågade fyra olika personer och alla sa att vi skulle gå åt olika håll. Efter en stund slutade vi leta och gick in på första bästa köpcenter o tittade i lite butiker. Allt var svindyrt så det blev mest fönstershopping. Vi bestämde oss för att leta efter det stället en annan dag för vi blev hungriga. Så vi följde skyltarna som skulle leda oss till ett supermarket och fick göra det ganska så länge. Till slut kom vi fram till en ännu större affär än den vi besökt tidigare under dagen och där gick vi runt vilse ett tag i hopp om att hitta något att äta. Vi beslutade även att vi var värda både nutella och jordnötssmör (vi hade ju faktiskt ätit lunch hemma o sparat lite pengar). Sedan placerade vi oss i en fin park mitt där i  stan, det hade blivit mörk men det fanns både gatulampor och stora skärmar på byggnaderna som lös upp hela området. Framför trappan vi satt i stod en dansgrupp och dansade, låt efter låt med samma koreografi och vi kunde inte besluta om läraren skällde eller berömde sina elever. Bortom dansarna var en stor öppen yta där många åkte runt på inlines och alla var svinduktiga. De frågade om vi ville åka men vi tackade artigt nej och jag tänkte att om de fick se mig åka skulle de mycket troligt kasta ut mig ur landet. Det kändes som att alla åkte ganska seriöst. 

När vi hade ätit klart gick vi vidare för att hitta ännu en öppen yta där det pågick lektioner i pardans, både tango och bugg men till väldigt udda musik. Så skulle vi ta oss hem och efter lite krångel med tunnelbanan som vanligt hamnade vi på rätt tåg och kom hem. Imorgon är det dags att besöka kinesiska muren och det ska bli så häftigt, båda laddar upp samtidigt som vi försöker hitta det billigaste sättet att ta oss dit. 






Dag 3 - tvätt och inl...

3 Läs mer >>
Vi vaknade rätt tidigt (för att vara vi) och gav oss ut för att hitta något att äta till frukost. Efter en sväng på ett överprisat supermarket satte vi oss mitt i ett överklass shoppingcenter. Vi blev ledda dit av en kanadensare som var 25 år och bodde i Peking sen 7-8 år tillbaka. Han visade oss från tunnelbanan var vi kunde handla och vart vi kunde gå i affärer "där är det fullt av västerlänningar, ni var från Sverige där det ganska rikt va?" Ja jo det är det väl svarade vi och han skickades oss till det nybyggda området med Valencia, Gucci och Alexander McQueen. Kanske inte riktigt det vi var ute efter men kul. Senare tog Kattis en av mina ringar, satte på sitt ringfinger och så gick vi och provade brud- samt maid of honor klänningar. Vi åt lunch på godaste stället där man fick plocka ihop en egen mix av allt möjligt o sen wokade dom det. Kvällsunderhållningen blev bio o efter mycket om och men lyckades vi få biljetter till Mission Impossible (på engelska). Till vår besvikelse fanns varken vanliga popcorn eller choklad i biokiosken, så vi fick nöja oss med sockrade popcorn. Men vi klarade oss ganska bra ändå. En 32 årig Peking-bo hjälpte oss att köpa biljetter, hitta dit och välja rätt hiss. Hon såg nog hur förvirrade vi var när vi skulle hitta den rätta våningen (bion fanns på våning 2,3,5 och 6?). Det löste sig iallafall. 
 
Taxifärden hem bestod av flera minuter där föraren bokstavligt talat lutade sig framåt och låg på tutan. Här tutar alla åt ALLT. Även om trafikljuset lyser rött så fortsätter bilar bakom att tuta. Jag förstår inte om folk uppriktigt inte fattar eller om de bara är lite dumma.
 
Efter lite diskussioner tidigare på förmiddagen med vår nyfunna kanadensare beslutade vi att ta turistgrejerna på en vardag istället för att dra dit på helgen, i hopp om att det kanske kan vara lite mindre folk iallafall. 
 
 







Dag 2 - kanadensaren ...

2 Läs mer >>
Inatt sov vi kanske 5 timmar, båda läste spännande böcker så det blev lite sent. Men vi gick ändå upp halv sju som planerat. Förutom att jag hade en liten svim-incident så hann vi med allt och var utanför dörren 07:15 med bananjuice o kex i handen som vi hade fått av hostelpersonalen till frukost. Vi fick hjälp av en fellow backpacker med att hitta tåget då det inte fanns några skyltar på hela den stora tågstationen. Nu var det kanske inte så svårt eftersom det bara fanns ett tåg inne på stationen just du, men det var snällt av honom ändå.
 
Fyllda av lyckan över att detta blir sista gången på tåget klev vi på när solen steg upp ovanför bergen som omringar staden. Vi insåg snabbt att det var lika kallt (om inte kallare) i vår kupé som det hade varit på förra sträckan. Efter lite frukostätande med skakade händer (ja det var så kallt) så tog vi varsin filt och svepte in oss topp till tå. Jag låg i fosterställning o kramade mig själv under två tjocka filtar med tre tröjor, långbyxor och strumpor. Det tog inte lång tid för oss att somna, så blev det så att vi sov i 5 timmar. No regrets. Vi har ju fått in en dagsrytm som kanske inte är den bästa sen när vi kommer tillbaka till rutiner, men det där löser vi. När jag vaknade var klockan 14 och det fortfarande lika kallt. Jag tittade ut och trodde jag hade missat massa fina landskap. Men när vi hade åkt genom identiska ytor i några timmar efteråt så förstod jag att det var lugnt.
 
Vi tänkte äta soppa till lunch (som vanligt) men varmvattenberedaren fungerade inte så vi gick iväg till restaurangvagnen. Nu hade vi ju ändå en del mongoliska pengar kvar så vi tänkte ju att vi kunde spendera de sedlarna eftersom att det inte är värda så mycket om vi skulle växla tillbaka dom. Efter 10 år fick vi beställa och sen efter 10 år till så fick vi våra omeletter (det var det enda vi båda kunde äta än en gång). Vi fick också sällskap av en pensionär från Sverige som reste med "Rosa Bussarna" och var extremt pratglad. Lite komiskt att första gången vi stöter på svenskar på resan så är det 30 pers som åker transsibiriska tillsammans. Han pratade väldigt mycket, och upprepade allt minst en gång men han var trevlig så han fick prata på. När vi kom tillbaka till kupén åt vi chips o choklad, läste och halvsov. Det har alltså varit en ganska lugn dag, uppladdning inför Peking helt enkelt.
 
Under natten gjorde vi ett 4-5 timmars stopp där tågvagnarna lyftes upp och något under byttes eller fixades eller nåt. Det kändes som att vi krockade 50 gånger med tåget då det hela tiden small och jag höll flera gånger på att ramla ut ur sängen. Detta blev vår vaggvisa, men på något sätt så somnade vi ändå och fick en 10 timmars sömn. Vi vaknade upp till helt sjuka utsikter med gigantiska berg och små hus utspridda nere i dalarna. Efter frukosten som bestod av de sista sopporna och choklad så var det bara att vänta på att få komma fram.
 
Vi klev av tåget och värmen slog emot oss, SÅ SKÖNT. Något annat som slog emot oss var den enorma mängden folk överallt, speciellt när vi kom ut på ytan utanför stationen. Vi frågade en taxiförare om han visste vart vårt hostel låg och efter ett telefonsamtal suckade han o pekade på hörnet av ett hus på andra sidan gatan. Så svårt var det att hitta dit. Efter incheckning gav vi oss ut för att hitta någonstans att lämna in alla våra kläder för tvätt eftersom allt i väskan är så otroligt äckligt. Vi letade i nån timme först, sen tog vi en paus för att äta lunch. Det var bara att välja och vraka då stället vi var på hade miljoner restauranger. Först när vi hade satt oss ner någonstans insåg vi att vi inte riktigt visste vad vi hade gett oss in på. Man beställde in en kastrull med kokande vatten och buljong eller nåt o sen valde man grejer att laga i den. Så vi fick in räkor, nudlar, champinjoner o något annat och det var sååå gott. Vi gick därifrån stolta över att vi hade listat ut hur man skulle äta det och att vi kunde smälta in genom att bara använda pinnar. Jag gick därifrån mest stolt över att ha skalat räkor själv för första gången på 19 år.
 
Sedan fortsatte vi leta efter ett tvättställe överallt och spenderade resten av dagen med att göra det. Vi fick ju se mycket av Peking så det var ju ett plus med dagen iallafall. När klockan hade hunnit bli 18 gav vi upp och försökte hitta någonstans att äta. Vi blev i princip inkastade på ett ställe som hette "shrimpman" och vi tänkte att det skulle vara gott med räkor. Men dom serverade endast kräftor hos räkmannen, så det fick det bli. Jag har aldrig i hela mitt liv ätit kräftor eftersom jag tycker det är så otäckt att sitta där och dra av huvud o ben från en liten röd varelse, men nu hade jag väl blivit lite modigare i och med räkskalningen. Så vi satt där och kämpade med de där kräftorna ett tag, vi blev serverade rätten som var mindre stark än de andra men jag tror de tog fel för våra halsar brann upp. De hade inte så många gäster just när vi var där så 5-6 personer hjälptes åt med att serva oss. Det förklarades vad det var i alla skålar och hur man skulle äta det, gjorde man fel sprang de fram från stället de stod o iakttog oss på och skyndade sig med att visa hur det skulle vara. Sen trodde ju vi att vi iallafall var hyfsat bra på att äta med pinnar men nej tydligen inte, de kom fram med båda gaffel och kniv när vi satt där med mat överallt o alla skrattade. Kul att man kan göra andra glada då.
 
Tillbaka på vårt hostel insåg vi att alla sociala medier var spärrade så vi gick till det supermarket som låg under vårt rum och köpte choklad. Så första dagen här i Peking har varit bra, mycket intryck men mest av allt är jag stolt över all skaldjursskalning jag genomfört idag.
 








Första dagen i Peking

0 Läs mer >>
Allt allt allt är blockerat här i Kina, men jag insåg nu att blogg.se fungerar men appen gör inte det. Vi är iallafall här nu och allt är så häftigt, vårt hostel ligger mittemot Beijing Railway Station så det är lika mycket folk och bilar när vi går och lägger oss som när vi vaknar. Vi har äntligen fått värme och det är så skönt, 25-30 grader och strålande sol. De första dagarna här har vi bara gått runt och upptäckt, åkt tunnelbana o blivit vettskrämda av trafiken. Folk kör även här som idioter och det verkar vara lika vanligt att konstant tuta som det är att trycka på gaspedalen.
 
Inlägget ovan skrev jag under och efter vår första dag i Peking, alltså i fredags. 

Det fungerar ju

2 Läs mer >>
Vi försov oss. Igen. Såklart. Vaknade 11:50 och insåg att vi hade missat vår planerade träff med en tysk kille på tåget med 3 timmar. Han reser ensam så brukar hitta några att hänga med när möjligheten finns, så vi hade ju tänkt upptäcka Ulan Bator tillsammans med honom idag. Efter det lilla ångestladdade uppvaknandet bytte vi om och gav oss ut i jakt på mat. Båda var dödshungriga, så efter ett tag sa vi bara att vi skulle ta första bästa. Vi tog det första vi såg, gick in och insåg att de hade kanske hälften av det som fanns på menyn och det var typ sallad med tomat, friterat kyckling och massa soppa. Så vi tackade för oss och lämnade det stället för att förhoppningsvis hitta något bättre. Vi gick in i ett stort köpcentrum, frågade i infodisken efter mat och åkte hiss till femte våningen. Så hamnade vi på en ganska fin restaurang som hade gudomlig mat och vi satt där o åt i kanske 2 timmar. Personalen satte upp en liten portabel vägg framför vårt bord, vet inte om det var för att vi inte skulle se dom eller för att dom inte ville se oss. 

Vi mötte upp tysken på ett hotell och åkte därefter upp till 24:e våningen för att slå oss ner där vid fönstret och dricka varsin drink. Asvarmt och ashögt men det var häftigt, man såg ju ändå hela Ulan Bator. Tror inte riktigt jag fattar att vi falkiskt är här på resan (efter 11 dagar??), men det kanske slår till när vi står på himmelska fridens torg om några dagar. Man kan ju alltid hoppas iallafall, vill ju inte slarva bort tiden här på att sova eller sitta på nåt café halva dagen för man inte riktigt orkar ta sig någonstans och inte inser att man är i ett coolt land (nej nej detta har verkligen inte hänt).

Alla barn här går omkring i skoluniformer bestående av kostymer och lackskor o ser ut som jättesmarta små människor. Själv har jag liksom fortfarande svårt att säga Mongoliet på rätt sätt. Det känns som att jag om jag hade kommit hit som barn hade jag blivit helt utklassad på att bara rita ett hjärta eller er ring. Det är de här vibbarna jag får av barnen här. Seriösa, smarta men SÖTA. Detta är alltså sånt jag går runt här och funderar på när vi raskt promenerar omkring bland galna o helt ologiska korsningar i Ulan Bator. 

Efter lite mer omkringströvande började vi leta efter kontoret som skulle ha våra tågbiljetter tills imorgon. Vi hittade det när vi hade frågat några om hjälp (inklusive världens gulligaste gubbe som jag mest av allt ville ta med på resterande del av resan), men icke där fanns inga biljetter. De var nämligen redan skickade till vårt hostel. Då vi igår lyckades hamna på tvillinghostellet till det som vi egentligen skulle bo på så antog vi att biljetterna fanns på det ursprungliga boendet. Men icke där var det dött, ingen öppnade och den enda skylten som fanns var ett ord skrivit i blått bläck på den vita stenväggen bredvid dörren "hostel". Jahapp tänkte vi och bestämde oss för att maila östresor (dom som har fixat transsibiriska resan). För att göra det behövde vi wi-fi och gick därför till en restaurang runt hörnet där den trevlige chefen innan hade hjälpt oss att hitta till vårt (av skylten att döma) hostel. Väl där tänkte vi lite att "aa men kl är nästan 19, dags för lite fika eller mat?" Självklart svarade vi ja på vår egen fråga och bad om menyn. Men än en gång icke. De enda vi båda kunde äta (jag gluten, Kattis vegetarian) var en grekisk sallad så det fick det bli. Och den var äcklig. Mycket. 

Vi släppte det där med biljetterna ett tag och drog istället iväg till Gandan Khiid som är ett stort tempel ganska så mitt i staden. Nu var ju vi där rätt sent, eller solen hade precis gått ner och det var KALLT, så de hade stängt allting. Men vi fick iallafall se det och ta lite bilder. Sen blev vi trötta och ville hem. På vägen var planen att köpa resechoklad (och chips men det känns så glupskt att skriva resechoklad OCH resechips så det får stå i parentes) till tåget så vi gick in i 4 olika supermarkets innan vi hade hittat det vi ville ha. Hela kalaset gick på 20000 (mongoliska men det är kul ändå) och på vägen hem åt vi chips (och när vi kom hem åt vi choklad, också lite glupskt därav ännu en parantes). Nu tänkte vi sova lite innan den sista sträckan på tåget ska avklaras (ÄNTLIGEN), snart Kina!!!!




Det är något fel med ...

0 Läs mer >>
Jag vaknar och drar upp gardinen på fönstret i kupén. När jag tittar ut har jag absolut ingen aning om vart jag är, men det är så fint. Vi rundar en stor sjö omgiven av stora berg och landskap där kossor går runt bland torrt gräs. Tåget stannar under knappt 5 minuter precis när rälsen går utmed vattnet, som att tågchauffören vill att vi ska ta vara på tillfället och ta in hela området innan vi rangligt åker vidare o lämnar det bakom oss.

Då hela gårdagen spenderades på ett och samma café i 6-7h med fyra olika beställningar (vi trivdes väldigt bra) så är det skönt att vara påväg igen. När vi klev på vagn 8 insåg vi snabbt att det var här de placerade alla turister. Verkligen ALLA. Vi delar kupé med en 18-årig kille från Japan som ska resa ensam i 2-3 år i Asien. Modig och trevlig, men han är väldigt sällskapssjuk och pratar sönder oss. Men han berättar ändå intressanta saker så det funkar liksom. På ena sidan om oss sover två tyskar vi träffade igår på stationen, och på andra sidan bor tre killar från Australien o NZ. Sen finns några fler tyskar, holländare och schweizare i den här vagnen, så det kan inte vara ett sammanträffande att alla hamnade här. 

Det här tåget är mycket mindre också, bara tre vagnar. Vi fick lite panik när vi förstod att det inte fanns någon restaurangvagn, eftersom vi inte ätit choklad på typ 2-3 dagar. Tur som vi har så stannade tåget en 15 minuter efter denna insikt och vi kunde springa ut och lägga våra sista 150 rupel på choklad. 

Efter korsodslösande och chokladätande så stannade tåget igen o vår söta tågvärdinna gick förbi kupén, visade två fingrar och sa "two hours". Så någonstans innan gränsen till Mongoliet fick vi stanna i två timmar o vandra runt, sola och prata med andra medresenärer. Sen visade det sig att dessa två timmar var egentligen 4-5 timmar, så vi hängde där ett bra tag innan tåget äntligen rullade iväg. Det var spårbyte och vagnbyte och tågbyte och massa sånt. 

När vi kom fram till gränskontrollen blev vi lite chockade då det var extremt mycket mer att fixa med nu när vi skulle ut ur Ryssland än vad det var när vi skulle in. Förutom att passen checkades av fyra olika personer (sista kollen var på 15 min) så kom det en kvinna arg som en tjur instörtandes i kupén och slängde upp sängarna, klättrade upp för att kolla någon lucka o sprang sedan hastigt vidare. Men efter detta stopp var resten av resan väldigt lugn. Vi åt middag och lyxade till det med hallon-och blåbärssoppa till efterrätt samtidigt som vi skålade för att vi klarade Ryssland. 

Nu är klockan snart halv elva och vi ska antagligen försöka sova lite. Tåget ska stanna i Ulan Bator någon gång efter kl 5 imorgon bitti så det är nog bra om vi får några timmar iallafall.

Uppdatering: Vi sov tre timmar. Det var kanske inte jättesmart för vi är ganska trötta nu. Båda fastnade i sina böcker när vi skulle släcka så lampan fick vara tänd fram tills 01:30. Tågvärdinnan hetsade oss till gränsen när hon slängde upp dörren tre gånger och sa "ten minutes" för att sedan komma tillbaka efter 5 minuter (när man hade hunnit andas o lugnat ner sig lite efter den första väckningen) för att tvinga av oss lakanen från våra sängar. Snäll tant. Hur som helst kom vi iallafall av tåget och efter att 20 personer hade frågat om vi ville åka taxi slutade vi säga "no thank you" och gick över till ett unisont "NO". De som bara ville vara lite trevliga. Vi gick 10 minuter till fel hostel men vi fick checka in här ändå för vi var trötta och det var hon vi väckte också. Så nu ska vi försöka sova några timmar innan turistandet drar igång. Kram

hejdå selfie i Ryssland 



Här spenderade vi 5h. Mitt ute i ingenstans.





Turisttågvagn och cho...

2 Läs mer >>
Ja vi missade vårt tåg till Ulan Bator så ja vi får stanna en dag till här i Irkutsk. Duktiga som vi trodde att vi var hade vi satt klockan på 06:30 för att hinna upp och duscha innan frukost kl 7 och sedan lämna hotellet vid 8. Allt detta skedde galant och utan problem, vi hade gott om tid för att hinna till tågets avgång. Så vi steg ut i ett 7 grader kallt o regnigt Irkutsk när klockan stod på 8:05 och började färden mot tågstationen. Vi hade då 48 minuter på oss att ta oss dit. Det var ju lugnt. Efter lite lugnt spatserande och omkring-tittade på Irkutsk gick vi upp för den långa trappan som ledde till bron över ån. Jag tittade då på klockan för första gången och insåg att den var 08:43, alltså 10 minuter tills tåget skulle gå och den där bron är ganska så lång. Vi började småspringa/powerwalka eftersom det är extremt svårt att springa med en gigantisk väska på ryggen (om ni inte har provat - gör aldrig det, tyngden skapar balanssvårigheter och man riskerar att ramla) och när vi kom av bron höll vi vänster i en skarp kurva. Sedan var det bara en raksträcka kvar och man började tänka att "jo vi kommer nog hinna ändå, allt annat har ju ordnat sig hittills på resan". Så möts vi av tre gigantiska hinder i form av sjöar som bildats av regnet under natten (som förresten höll oss vakna hela natten, så vi var i princip två sömngångare som sprang i spöregn) och den första korsar vi bara rakt igenom och skorna blir alldeles blöta o gosiga. För att passera de nästa två tvingades vi upp på en liten kant på en halv meter som delade bilvägen med trottoaren. Att balansera på denna kant (som var en bit bredare än min fot) med båda händerna fulla samt en ryggsäck som drog mig bakåt samt stressen från helvetet, var inte så lätt. Men vi lyckades och sprang den sista biten tills vi insåg att klockan var 08:54 och tåget hade åkt. Med den sista gnutta hopp som fanns kvar inom oss letade vi igenom alla spår med avgående tåg men icke. Vi hade missat tåget och var inte så glada på livet. 

Efter att ha pratat med 3 personer som kunde noll engelska och inte förstod vad vi ville göra så hittade vi tillslut till rätt lucka för att köpa nya biljetter. Så nästa tid att passa är 17:02 (Moskvatid) för att hinna ha en dag i Mongoliet iallafall. Det var också här vi insåg att vi hade räknat fel på tidsskillnaden mellan Moskva och Irkutsk med 1 timme. Alltså, om vi hade kommit fram till stationen 08:53 så skulle det ändå inte ha funnits något tåg för oss att stiga på, eftersom att vår avgång var kl 07:53. Då hade vi stått där som andfådda fån och fattat absolut ingenting. Nu har vi hur som helst nya biljetter (som inte ens kostade så mycket) och vi får väl försöka hitta på något att göra här idag. 

Åkte rysk spårvagn nyss, biljetten kostade 3kr för två personer, alltså 1,50kr var. Det var ju ganska bra om man jämför med priserna hemma ändå. Nu har vi hittat ett café "Travelers Coffee" och jag har fått dricka gott vanligt kaffe för första gången på resan. Vi kommer antagligen stanna här rätt länge då de är jättetrevliga, maten verkar svingod och så är vi trötta o frusna så vi orkar inte gå någon annanstans i spöregn. Så det gör inget att vi missade det där tåget, det glömdes direkt när vi klev in i detta paradis med bekväma fåtöljer och nostalgisk musik. Fikat är avklarat, snart är det lunch. Här stannar vi nog ett tag.




De där j*vla tidszone...

3 Läs mer >>
Vi gick och la oss när klockan var 21 igår och hade planen att gå upp 8.30 för att hinna till frukosten kl 9. Vi insåg att vi hade försovit oss imorse när jag tittade på klockan och den var 10. Då hasade vi oss ner till matsalen för att hitta en gullig liten frukost för två personer uppdukad på ett av borden. Värdinnan flög upp när vi klev in och visade oss snabbt till bordet med ett stort leende på läpparna. Hon är så söt!! Det var gröt, fil, ägg, mackor, apelsin, kaffe och lite till. Gott att ta en paus från knäckebrödet med mjukost som vi levt på de senaste dagarna. 

Vi bestämde igår att ge oss ut på en liten promenad/hajk på förmiddagen om det var fint väder. Så när solen började skina efter frukost drog vi oss ut och började gå uppåt bergen. Skogen ser även här ut nästan precis som i Sverige och stigarna var så fina o slingriga. Vi gick en bit (20-30 minuter) innan min höft gav upp och bestämde sig för att den inte vill gå mer i uppförsbackar. Så för att slippa gå runt och ha ont resten av dagen så stannade jag o fotade lite när Kattis gick upp en lite längre på berget. 

Det kan ju ändå inte vara så många svenskar som kan säga "jag har badat i Bajkalsjön". Trots ett 20 tal par ögon som tittade på de två galna svenskarna som skulle bada så tog vi oss ett dopp och behövde inte ens skynda oss upp. Det var liksom vanlig temperatur, och ändå hade flera sagt till oss innan att det var alldeles för kallt för att bada. Stolta stod vi kvar ett tag på stranden då man kunde inte sitta pga obekväma stenar och glas (detta förstör bilden lite av stranden så ville inte nämna det innan men tänk inte mer på det nu) och tog in solstrålarna o de fina omgivningarna innan vi försökte att diskret byta om.

Vi insåg också där på stranden att ryskar allmänt verkar ha en oförmåga att uppskatta saker. Utmed vattnet satt flera personer på handdukar och solade, så åker det förbi en stor båt 20-30 meter från strandkanten vilket skapar ganska stora vågor. Ingen verkade förstå att vattnet liksom flyttar framåt i samband med att det kommer vågor, så alla satt lugnt kvar ända tills vattnet sköljde över dem och de började skrika. Knas.

Efter att ha flyttat på några stenar så satte vi oss utmed muren på stranden och tittade på allt, samtidigt som vi drack lite halvljummen yoghurt för att stilla hungern. En kvinna några meter bredvid oss satt på en fyrkantig mönstrad filt och hade picknick med sin hund som bar en orange solklänning med rosa rosetter, på andra sidan om oss ute i vattnet guppade en gammal båt där rosa pantern strömmade ut ur högtalarna. Så vi hade det väldigt bra där i solen utan massa störande måsten och kunde bara sitta där. 

Vi åkte med en annan minibuss-galning tillbaka till Irkutsk. Båda två blev inträngda längst bak o jag hamnade mellan Kattis och en rysk dam. Varje buss är lite inredd och just den här hade dekorationer i form av ljusrosa gardiner med små guldiga tofsar som hängde o slängde utmed kanterna. Speciellt för en buss tycker jag, men kanske inte speciellt här i Sibirien. Det satt jag och försökte tänka på istället för att få klaustrofobi panik samtidigt som vi lyssnade på våran Australien lista på Spotify. 

Nu är vi tillbaka i Irkutsk, har hittat till hotellet faktiskt helt utan problem det låg (typ) där det skulle ligga på kartan, och så har vi precis varit o käkat middag här i stan. Trötta, belåtna och taggade på Mongoliet.

Med handen på hjärtat kan jag säga att jag verkligen tyckt om vår Ryssland resa. Allt har varit nytt och spännande och vi har iallafall lärt oss lite om en i princip helt ny kultur för oss. Sen har bilden av Sibirien och området runt omkring totaländrats. Innan var Sibirien ett öde landskap med 3 meter snö året runt där människor gick omkring i stora pälsjackor och ingen visste vad ett leende var. Vi har nu konstaterat att på sommaren är vädret väldigt behagligt här, alla har inte pälsjackor och folk är betydligt trevligare här än i övriga Ryssland. Men jag är nu 100% redo att lämna Ryssland nu för att dra vidare på nya äventyr i Mongoliet, Kina och Australien! 










Bajkalsjön och sista ...