superresan.blogg.se

Inatt sov vi kanske 5 timmar, båda läste spännande böcker så det blev lite sent. Men vi gick ändå upp halv sju som planerat. Förutom att jag hade en liten svim-incident så hann vi med allt och var utanför dörren 07:15 med bananjuice o kex i handen som vi hade fått av hostelpersonalen till frukost. Vi fick hjälp av en fellow backpacker med att hitta tåget då det inte fanns några skyltar på hela den stora tågstationen. Nu var det kanske inte så svårt eftersom det bara fanns ett tåg inne på stationen just du, men det var snällt av honom ändå.

 

Fyllda av lyckan över att detta blir sista gången på tåget klev vi på när solen steg upp ovanför bergen som omringar staden. Vi insåg snabbt att det var lika kallt (om inte kallare) i vår kupé som det hade varit på förra sträckan. Efter lite frukostätande med skakade händer (ja det var så kallt) så tog vi varsin filt och svepte in oss topp till tå. Jag låg i fosterställning o kramade mig själv under två tjocka filtar med tre tröjor, långbyxor och strumpor. Det tog inte lång tid för oss att somna, så blev det så att vi sov i 5 timmar. No regrets. Vi har ju fått in en dagsrytm som kanske inte är den bästa sen när vi kommer tillbaka till rutiner, men det där löser vi. När jag vaknade var klockan 14 och det fortfarande lika kallt. Jag tittade ut och trodde jag hade missat massa fina landskap. Men när vi hade åkt genom identiska ytor i några timmar efteråt så förstod jag att det var lugnt.

 

Vi tänkte äta soppa till lunch (som vanligt) men varmvattenberedaren fungerade inte så vi gick iväg till restaurangvagnen. Nu hade vi ju ändå en del mongoliska pengar kvar så vi tänkte ju att vi kunde spendera de sedlarna eftersom att det inte är värda så mycket om vi skulle växla tillbaka dom. Efter 10 år fick vi beställa och sen efter 10 år till så fick vi våra omeletter (det var det enda vi båda kunde äta än en gång). Vi fick också sällskap av en pensionär från Sverige som reste med "Rosa Bussarna" och var extremt pratglad. Lite komiskt att första gången vi stöter på svenskar på resan så är det 30 pers som åker transsibiriska tillsammans. Han pratade väldigt mycket, och upprepade allt minst en gång men han var trevlig så han fick prata på. När vi kom tillbaka till kupén åt vi chips o choklad, läste och halvsov. Det har alltså varit en ganska lugn dag, uppladdning inför Peking helt enkelt.

 

Under natten gjorde vi ett 4-5 timmars stopp där tågvagnarna lyftes upp och något under byttes eller fixades eller nåt. Det kändes som att vi krockade 50 gånger med tåget då det hela tiden small och jag höll flera gånger på att ramla ut ur sängen. Detta blev vår vaggvisa, men på något sätt så somnade vi ändå och fick en 10 timmars sömn. Vi vaknade upp till helt sjuka utsikter med gigantiska berg och små hus utspridda nere i dalarna. Efter frukosten som bestod av de sista sopporna och choklad så var det bara att vänta på att få komma fram.

 

Vi klev av tåget och värmen slog emot oss, SÅ SKÖNT. Något annat som slog emot oss var den enorma mängden folk överallt, speciellt när vi kom ut på ytan utanför stationen. Vi frågade en taxiförare om han visste vart vårt hostel låg och efter ett telefonsamtal suckade han o pekade på hörnet av ett hus på andra sidan gatan. Så svårt var det att hitta dit. Efter incheckning gav vi oss ut för att hitta någonstans att lämna in alla våra kläder för tvätt eftersom allt i väskan är så otroligt äckligt. Vi letade i nån timme först, sen tog vi en paus för att äta lunch. Det var bara att välja och vraka då stället vi var på hade miljoner restauranger. Först när vi hade satt oss ner någonstans insåg vi att vi inte riktigt visste vad vi hade gett oss in på. Man beställde in en kastrull med kokande vatten och buljong eller nåt o sen valde man grejer att laga i den. Så vi fick in räkor, nudlar, champinjoner o något annat och det var sååå gott. Vi gick därifrån stolta över att vi hade listat ut hur man skulle äta det och att vi kunde smälta in genom att bara använda pinnar. Jag gick därifrån mest stolt över att ha skalat räkor själv för första gången på 19 år.

 

Sedan fortsatte vi leta efter ett tvättställe överallt och spenderade resten av dagen med att göra det. Vi fick ju se mycket av Peking så det var ju ett plus med dagen iallafall. När klockan hade hunnit bli 18 gav vi upp och försökte hitta någonstans att äta. Vi blev i princip inkastade på ett ställe som hette "shrimpman" och vi tänkte att det skulle vara gott med räkor. Men dom serverade endast kräftor hos räkmannen, så det fick det bli. Jag har aldrig i hela mitt liv ätit kräftor eftersom jag tycker det är så otäckt att sitta där och dra av huvud o ben från en liten röd varelse, men nu hade jag väl blivit lite modigare i och med räkskalningen. Så vi satt där och kämpade med de där kräftorna ett tag, vi blev serverade rätten som var mindre stark än de andra men jag tror de tog fel för våra halsar brann upp. De hade inte så många gäster just när vi var där så 5-6 personer hjälptes åt med att serva oss. Det förklarades vad det var i alla skålar och hur man skulle äta det, gjorde man fel sprang de fram från stället de stod o iakttog oss på och skyndade sig med att visa hur det skulle vara. Sen trodde ju vi att vi iallafall var hyfsat bra på att äta med pinnar men nej tydligen inte, de kom fram med båda gaffel och kniv när vi satt där med mat överallt o alla skrattade. Kul att man kan göra andra glada då.

 

Tillbaka på vårt hostel insåg vi att alla sociala medier var spärrade så vi gick till det supermarket som låg under vårt rum och köpte choklad. Så första dagen här i Peking har varit bra, mycket intryck men mest av allt är jag stolt över all skaldjursskalning jag genomfört idag.